Nu har jag läst ut Cirkeln, första boken i mitt försök att hålla mig till svenska ockulta böcker under en period. När jag läst ut boken med vetskapen om att det är första boken i en serie svor jag lite över att jag måste vänta på nästa bok. Makens kommentar blev ganska målande "Nästa kanske finns på engelska" då den visade ganska tydligt att man i stort sett alltid tänker "utländskt" när man tänker denna genre.
Kort sammanfattning:
Boken handlar (som alltid) om ett gäng tonåringar som genomgår sina vanliga tonårsproblem samtidigt som de förvandlas till häxor och har hela världens framtid på sina axlar. Själva upplägget tycker jag var intressant, alltså, det övernaturliga upplägget, hur de är sammankopplade och svårigheterna det innebär. Jag satt tyvärr aldrig som på nålar när jag läste men jag tyckte storyn var trivsam. Jag tyckte om att läsa boken och jag levde mig in i den och kunde se hålan de bodde i framför mig. Jag kände igen mig i den situationen då jag själv är uppvuxen i en liknande håla om inte ännu håligare håla. Eftersom det finns så många gråa tråkiga hålor i Sverige är jag inte ensam om att jämföra och känna igen mig vilket jag tror är det vinnande koncept som författarna hade i tanke redan när de skrev boken. Smart. Jag har sett att många drar paralleller till Twilight men jag vill nog hellre dra paralleller till House of night-serien. Det är förvandling, magi, element och cirkel samt att man aldrig vet vart ondskan ska komma ifrån. Eftersom jag gillar House of night-serien hade jag inte svårt att ta till mig den här serien också. Det fanns även lite mer igenkänningsfaktorer då det är lätt att föreställa sig en svensk småstad och dess vegetation framför ögonen när man läser.
Det var dock något över boken som irriterade mig. Från början hade jag svårt att sätta fingret på det men sen kom jag på det: att den är skriven i presens. Jag vet inte om jag läst några andra böcker i presens. Det är i alla fall inte någon annan bok jag verkligen kommit på att jag irriterat mig över det. Det gjorde att jag hade svårt att tro på det helt enkelt, jag tappade fokus. Det kändes som om det krånglades till, språkmässigt, vid flera tillfällen. Till exempel när karaktärerna tänkte tillbaka eller när något som hänt tidigare skulle redogöras. Språket blev allt för ofta krystat vid de tillfällena så som "Hur många gånger hon gick där" istället för det enkla "Hur många gånger hon gått där" som man i normala fall uttrycker det.
Jag tyckte om de flesta karaktärerna. Det var mest mobbaren Ida och mobboffret Anna-Karin jag hade svårt att svälja. De kändes inte trovärdiga utifrån en socialpsykologisk vinkling, då framförallt Ida. Spoilervarning:- Anna-Karin har varit mobbad under hela sin uppväxt och då framförallt av Ida. Ida är mobbledaren. Det jag framförallt reagerar på är vid det tillfälle Ida förföljer Anna-Karin själv i skidspåret och de konfronterar varandra. Till att börja med skulle inte en mobbare förfölja sitt offer själv för det är dom för fega för, därav namnet "mobbledare" de leder mobben mot personen. Det finns oftast en anledning till att en person blir mobbledare och de är oftast inte elaka människor utan är utsatta för saker själva som formar dem till dessa ledare. De är för osäkra för att våga ställa sig ensamma inför ett av sina offer. Efter att Anna-Karin konfronterat Ida, tryckt henne och krävt av henne att erkänna varför hon gjort som hon gjort så framgår det att Ida varit stark nog att stå emot hennes krafter, men hon är fortfarande den osäkra mobbaren och borde inte svara att hon tycker Anna-Karin skulle ta livet av sig för då utmålas hon som en elak person vilket hon inte borde vara. Om hon är så pass elak som det framgår i den scenen så borde hon inte vara med i den grupp som hon tillhör utan tillhöra den andra sidan, den mörka sidan. - slut på spoilervarning
Förhoppningsvis kommer det falla mer ljus över deras karaktärer i framtida böcker som förklarar och fördjupar på ett tillfredsställande sätt, men i den här boken beskrevs de plumpt.
Utöver dessa två små fartgupp gillade jag som sagt boken och ser fram emot att sätta tänderna i fortsättningen. Jag gillar miljöbeskrivningarna och intrigerna som beskrivs. Det är en bra story och jag gratulerar till dess utlandsframgång, det är den värd.
*** av ***** om jag nu ska ge den ett betyg. Helt klart läsvärd men långt ifrån omvälvande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att uttrycker dina tankar, jag ska försöka ge feedback på dessa så snart jag kan.