och då menar jag inte det där roliga och intressanta livet som jag brukar fota och lägga upp en töntig text till, utan mer det där tråkiga, stressiga livet som inte gör sig riktigt lika bra i bloggen om man inte är som Ketchupmamman och orkar vända det jobbiga till något ironiskt roligt. Nog skulle jag kunna skriva om mycket av det som händer och det skulle kunna vara roligt men, jag orkar inte och så tar tiden dessutom slut. Jag lever i ett ekorrhjul och all den tid som hjulet stannar till ägnar jag mig åt att skriva på min roman, eller så gör jag det mitt i hjulets högsta hastighet.
En vanlig dag i Pernys fantastiska liv:
Ja just det, så ska vi ju tömma vind och källare och renovera källaren och ordna köket också, mitt i.
En vanlig dag i Pernys fantastiska liv:
- 5:00 klockan ringer
- 5:45 Perny lämnar bostaden
- 6:06 tåget avgår och Perny skriver på romanen
- 6:55 tåget anländer och Perny kastar ner datorn i väskan och går i raska steg mot kontoret
- 7:00-15:45 hemligstämplat socialkärringsarbete som innebär stress, stress en hel del stress och så fikar vi också.
- 15:59 tåget halvvägs hem avgår och jag knör i vagnar fulla med tonåringar som åker hem från skolan och och så läser jag lite litteratur
- 16:25 anländer till bytesstationen där ofta en del svärande över SJ kan förekomma
- 17:00-18:00 hemkomst, beroende på hur välvilligt SJ varit.
På vägen hämtas dotter som aldrig vill följa med hem utan har flera trotsutbrott innan jag lirkat med henne med smicker, fjäsk och slutligen hot. - 18:00-20:00 matlagning, avstyrning av totala världskrigsutbrott, städning, tvättning, sorterning av tvätten och lite andra roliga saker som man måste göra som vuxen samt några micropauser genom sovning framför bollibompa med öppen mun och dreggel på kinden.
- 20:00-21:00 läggning av barn, eller brottningsmatch med tillhyggen som godnattsagor, tandborstar och en och annan nalle.
- 20:00-21:00 egentid med bloggning, facebookning, teve, romanskrivning.
- 21:00 sängdags för mig vilket allt som ofta drar ut sig till framåt 22:00 (om jag har tur)
Ja just det, så ska vi ju tömma vind och källare och renovera källaren och ordna köket också, mitt i.
Sötnos, jag håller också på med hemligstämplat sockärringsarbete på dagarna :-).... Angående vardagslivet så skickar jag en jättekram... jag tror att det är värst i början...
SvaraRaderaAllt är väl relativt. Det ställe jag är på nu har jag varit på sedan april och detär inte det första socjobbet jag haft, det var lika stressigare på förra, men det är inte jobbet i sig som stressar mig utan resorna och allt vi måste göra runt om.
SvaraRaderaSkönt att det inte är jobbet i sig som är stressande...
SvaraRaderaJag lider med dig - verkligen. En kopp te eller 100 någon dag snart?
SvaraRaderaTja, K-Kenny vet inte omd et är så bra jag menar, är det jobbet så är det ju bara ett vikariat och då ser man ju ett slut på eländet, men om det är livet ja... det slutet vill jag inte se fram emot.
SvaraRaderaMrs Data ja, jag försökte ju inleda dig i tefrestelse i söndags utan framgång, men vi får väl ta ett nytt försöka snarast. Lördag?