Det råmanus jag skrev färdigt för nästan nio månader, har jag nu jobbat på igen i några månader. Jag har redigerat, ändrat, dragit ifrån och lagt till om i mitt huvud har den utvecklats massor. Den har utvecklats på ett sätt så att den inte bara är den första i en trilogi, hela slutet är dessutom förändrat.
Nu har jag kommit dit. Till punkten av total förändring. Jag ska inte längre omarbeta redan färdig text, jag ska bygga om helt, ta bort och skriva nytt och jag känner mig som ett litet barn på julafton. Nu är det ouppackade överraskningar som skall ner på pappret igen. Inte färdiguppackade som bara ska målas om.
Jag känner mig lite...
själv tycker jag att det låter jobbigt. Jag hatar att göra om och att arbeta med samma material. Jag skulle nog ha velat skriva och sen låta någon annan fixa det...
SvaraRaderaförstår att det inte är så det går till, men...
SvaraRaderaBåde ja och nej. Det är mycket som du säger, det är därför det är extra spännande nu när jag ska skriva nytt material i boken men det har varit spännande att omarbeta den gamla texten också. Jag har läst och utvecklat texten, känt på orden, bytt och gjort den vackrare.
SvaraRaderaOch det kommer jag göra ytterligare en gång, och en gång till och sedan igen tills den känns perfekt. Då får ett proffs kolla på den, kommentera och sedan ska jag göra det ytterligare en gång till. Jag kommer hata och kräkas på min text innan den är klar :D
Det låter härligt! :) Lycka till!
SvaraRaderaDet där är den bästa delen tycker jag för egen del - alltså något att se fram emot.
SvaraRaderaFila och göra om ett råmanus är som att lyssna på musik och upptäcka nya toner, stämmor eller vad man nu hör.
Lycka till!