Tvivlets djupa avgrund

Japp, det är där jag har hamnat nu igen. Jag har skrivit mitt råmanus. Jag har bearbetat det. Jag har återuppväckt mina karaktärer, levet med dem, drömt om dem, plågats med dem än en gång och nu sitter jag och skriver om allt och det är då det kommer, tvivlet. Från att vara totalt säker på min sak har jag börjat fungera på om det alls fungerar.

I mitt huvud är ju allt glasklart men när jag sitter och läser igenom känns det som om jag försöker trycka in för mycket i texten. Som om jag har en jättestor badboll som jag vill få ner i en resväska men jag vägrar släppa ut något av luften för att få den att få plats, och så står jag och hoppar på väskan för att få den att gå igen vilket slutar med att hela skiten exploderar i ansiktet på mig.

Ungefär så känns min bok just nu

som en stor jävla exploderande badboll!