Jag sitter här och är frustrerad och känner en stor ambivalens inför mitt skrivande. Alvhilda skriker till mig och storyn visare sig, den prunkar sig och ord och meningar flyter genom min hjärna, men. MEN! När jag väl sätter mig så låser det sig. Jag vet vad jag vill ha sagt men ändå blir jag så ambivalent, vill men får det inte ur mig men, nu har jag fått svar på frågan, varför?
Läste lite snabbt i e-boken "Skriv som du är" där de talar om wpm (word per minute) där det uttrycker det så här:
Jag hinner inte få ur mig storyn tillräckligt snabbt på tangenterna så tankarna har redan lämnat för länge sedan och orden har kallnat innan fingrarna hunnit uttrycka dem. Nu måste jag bara komma på ett sätt att skriva fortare helt enkelt, så är saken biff.
Läste lite snabbt i e-boken "Skriv som du är" där de talar om wpm (word per minute) där det uttrycker det så här:
"• För hand kan vi skriva 25-45 wpm. Med skrivmaskinSå klart!
eller dator får vi upp hastigheten några snäpp till 50-70
i bästa fall runt 90 wpm.
• Samtidigt kan vi tänka 700-1000 wpm.
(Vart tar resten av orden vi tänker vägen?)"
Jag hinner inte få ur mig storyn tillräckligt snabbt på tangenterna så tankarna har redan lämnat för länge sedan och orden har kallnat innan fingrarna hunnit uttrycka dem. Nu måste jag bara komma på ett sätt att skriva fortare helt enkelt, så är saken biff.
Diktera in på något media och skriv rent när du har tid
SvaraRaderaAbsolut, har själv funderat över det. Provade det för flera år sedan men då hade jag med mig en liten sådan där bandspelare som jag kunde prata i när jag kom på något. Jag kände mig däremot så fånig när jag gick och pratade om konstiga saker i den där apparaten och i det tillfället känns allt så fånigt och fel. Det är först ner det kommit ner på papper som det känns bra, egentligen, men jag ska se om jag vågar mig på det igen.
SvaraRaderaSådär är jag också. Ibland skriver fingrarna sådant som jag inte tänkt att de ska skriva. Då har de följt med i tankegången fast hoppat över mitten för att liksom hinna ifatt. Därför korrekturläser jag alltid det jag skrivit med en gång, trots att rådet är att inte göra det. Annars är risken stor att jag inte förstår det nästa gång jag ska sätta mig och skriva.
SvaraRaderaJag har prövat diktafon, men det fungerade inte alls. Det blev som att göra jobbet två gånger. Dessutom så pratar jag lååångsamt, i jämförelse med hur jag skriver, så jag blev frustrerad på mig själv. :)
Jag tycker allt som ofta att karaktärerna gör helt andra sker än jag tänkt från början. De lever sina egna liv helt enkelt.
SvaraRadera