I går när jag åkte hem så träffade jag två killar som var lite spännande. Det började med att jag skulle på tåget och killarna var på väg av men var osäkra. De frågade någon bredvid mig upprepade gånger samma sak men personen de pratade med verkade mest otålig och ville vidare. Jag frågade vad de ville och jag förstod först inte vad de sa. Jag trodde de kanske pratade någon språk jag inte kunde, kanske franska eller liknande, men det visade sig snart att de var britter som försökte uttala ordet Örebro. Jag förklarade att de skulle på tåget igen och åka vidare.
När vi väl var framme vid Örebro kunde jag inte låta bli att göra en liten uppföljning och frågade det båda brittiska unga herrarna om de visste vart de skulle. Det gjorde de inte. Eller, jo, de visste ju vart de ville men det var ganska ospecificerat.
"To a forest"
"A forest?"
"Yes."
"Any particular?"
"No."
"Just a forest"
"Yes"
"In the city or out side?"
"Its west of town"
"Then it is a special place you are looking for?"
"No"
"You lost me"
"We looked at a map and saw an nice forest and thought we could camp there"
"Some where west of here?"
"Yes"
"Can I see the map?"
"No we googled it"
"Okey..."
Det slutade med att jag pekade dom i västlig riktning, sa till dom att hålla sig på vägen och så skulle de komma ut ur stan och ut på landet där det fanns massor av träd och fält. Dom var tacksamma.
Det är ju också ett sätt att semestra på.
Undrar om ungarna skulle uppskatta det?
När vi väl var framme vid Örebro kunde jag inte låta bli att göra en liten uppföljning och frågade det båda brittiska unga herrarna om de visste vart de skulle. Det gjorde de inte. Eller, jo, de visste ju vart de ville men det var ganska ospecificerat.
"To a forest"
"A forest?"
"Yes."
"Any particular?"
"No."
"Just a forest"
"Yes"
"In the city or out side?"
"Its west of town"
"Then it is a special place you are looking for?"
"No"
"You lost me"
"We looked at a map and saw an nice forest and thought we could camp there"
"Some where west of here?"
"Yes"
"Can I see the map?"
"No we googled it"
"Okey..."
Det slutade med att jag pekade dom i västlig riktning, sa till dom att hålla sig på vägen och så skulle de komma ut ur stan och ut på landet där det fanns massor av träd och fält. Dom var tacksamma.
Det är ju också ett sätt att semestra på.
Undrar om ungarna skulle uppskatta det?
Jisses, det var ... hrrm, ovanligt. Hoppas de hittade vad de sökte. :)
SvaraRaderaTja, med den ganska breda preciseringen tror jag inte det var så svårt. En hop trän verkade vara det enda dom hade som krav.
SvaraRadera