Veckans pryl

Vårt husspöke

Detta spöka har ett gäng år på nacken då maken köpte det långt innan vi träffades och innan han ens flyttat hemifrån. Den har en historia bakom sig av att nästan skrämma ihjäl makens far när han var nyinköpt. Spöket reagerar på ljud genom att vibrera, blinka och låta jättehögt. Maken hade hängt den i källartrappen i det hus han växte upp. Sent på kvällen/natten hade hans pappa kommit hem och smugit ner i källartrappan för att göra något (vad förtäljer dock inte historien för det har jag ingen aning om) och väckte spöket. Tja, det är ju inte så svårt att förstå hur man reagerar om man tyst smyger sig ner i en mörk källartrapp och blir överraskad av ett vibrerande blinkande spöke som skriker.

Den har fått pryda barnens lekborg under några år då jag ansåg att alla borgar bör ha ett husspöke, han fick dock bli stum under den perioden för vi föräldrar stod inte ut med ljudet som uppstod flera gånger dagligen. Nu hänger han blinkande, vibrerande men alltjämt stum, i vardagsrummet.