Sälja sig själv via frustration

Häromdagen pratade jag och maken om det här med ombyggnationen, banklån och liknande. Vi är ju överrens om att vi ska bygga ut eftersom vi behöver bygga ut men så sa maken: "Tänk om vi inte får lån nu då?" Varpå jag replikerade att anledningen till att vi inte skulle få lån skulle ju vara för att jag inte har jobb än, men det kommer jag ju skaffa så då är det ju bara att gå och söka igen och så gick jag iväg en bit men återkom i en lite mer frustrerad upplaga och rabblade:
"Och jag borde faktiskt ha jobb just nu, ja det borde jag verkligen för jag är trettiosex år gammal med socionomexamen och utbildning i arbetsrätt med arbetsmiljörätt och jag har genomgått utbildningen med framstående resultat och jag har en bred och lång arbetslivserfarenet bakom mig och många av mina gamla kursare som gått direkt från gymnasiet till universitetet utan tillstymmelse till vare sig arbetslivserfarenhet eller livserfarenhet och vissa utav dem var inte alls lika framstående som jag under utbildningen och dom jävlarna har jobb så att jag inte har jobb nu är jävligt konstigt och det gör mig fly förbannad. Jag ska fan ha ett jobb och det är nu för det är jag värd och jag skulle göra ett jävla bra jobb bara jag får chansen!" Och sedan stegade jag bryskt därifrån och lämnade en lite överrumplad make.

I går satt jag med min kusin och samtalade om min jobbsituation och du upprepade jag dessa ord och fick då svaret av kusinen (som förövrigt själv rekrytering fast inom fel branch) "Ja, det är faktiskt jävligt konstigt, för du kan ju verkligen sälja dig själv"