Dramatisk dag

I dag tänkte jag göra något åt all den där informationen jag fick på mässan i går. Jag tänkte skriva in mig i alla dom där CV-bankerna som jag blev tipsad om. Jag satte mig på förmiddagen och två och en halv timme senare hade jag fyllt i en bank och skulle laga lunch och sen fick jag hämta dottern. Det är helt otroligt hur lång tid det ska ta. Jag tror inte att dom här bankerna är gjorda för oss som har femton års arbetslivserfarenhet på flera olika arbetsplatser med flera utbildningar och kurser bakom sig. När man dessutom haft så udda jobb som fritidsledare, barnskötare och socialsekreterare (?) så tar det ännu längre tid eftersom man måste leta, fixa och trixa innan man kan hitta de olika yrkestitlarna i de olika listerna, om jag alls hittade dom.

Jag hann inte plocka undan efter maken som förberett inför den "nya" frysen till köket (borrat, sågat och flyttat runt allt som fanns där) och det luktade bränt i hela huset efter hans behandling av bänkskivorna. Jag hade inte bara dottern med mig utan även hennes kompis som skulle leka. Sonen smet iväg till sin kompis.

När dotterns kompis gått hem och lugnet lagt sig, det var då dramatiken infann sig. Dottern kollade på film inne i sitt rum och skulle gå på toa. Hon hade inte pallen i sitt rum så hon nådde inte att pausa själv. Hon tyckte att jag det var för jobbigt att hämta pallen. Just vid detta tillfälle pratade jag med sonen i telefon, han var på väg hem i mörkret från sin kompis och grät i telefonen för han hade gått vilse. Just när jag lagt på efter att ha lugnat honom och fått honom att gå tillbaka till den punkt han kände igen sig, för att försöka igen, så hör jag ett brak från dotterns rum. Jag rusar in och på golvet sitter dottern med byrån vält och teven på golvet, utrullad på golvet. Hon grät, hysteriskt, och skrek "Förlåt, förlåt förlåt"

Hon hade kommit på den smarta idén att klättra upp på byrån, med lådorna som trappa. Det hade inte byrån tyckt var en bra ide och så hade den kastat sig över henne. Jag brydde mig inte ett dugg om teven, vilken dottern var jätteorolig över, utan var glad att dottern levde. Hon hade ont i foten och huvudet men allt verkade ha gått bra i alla fall. Sonen tog en bra tag på sig innan han kom hem, jag ringde vid flertal tillfällen men han hade stängt av luren. När han väl kommit hem, strax efter att dottern hade lugnat ner sig, så grät han. Han hade varit så rädd och en tant hade hjälpt honom hem.

Vi har nu lärt oss saker idag: man ska inte klättra på möbler, man ska ha telefonen på så mamma kan få tag på en och erbjuda skjuts när man gått vilse, man ska däremot helst inte gå och spela spel på den medan man promenerar för då kan man gå vilse