Pernilla Lindgren

Nu har läsecirkeln avhandlat "Igelkottens elegans" av Muriel Barberry.

Vi var relativt överens, som vanligt. Vi hade dock en ny medlem som fick börja sin medverkan i gruppen med att vara den enda som sågade boken. En del av oss hade haft svårt att komma in i berättelsen i början eftersom språket kändes högtravande. Att det dessutom var en roman med två "jag" i gjorde att det inte alltid var lätt att hålla isär vem som sade/tyckte vad.

Romanen handlar om Renée som arbetar som portvakt i ett hus i Paris finare kvarter. Hon är väldigt beläst och väl bevandrad i det som kallas "finkultur" såväl som i modernare film. Filosofi är ett av intressena och favoritboken är "Anna Karenina". Att hon är så pass intelligent som hon är har hon valt att dölja i hela sitt liv. Det var bara hennes man, död sedan 15 år, som fick del av hennes hemlighet. Eller synd, som hon kallar den.

I huset bor Paloma, en intelligent flicka i en oförstående värld. Hon tycker att den är så pass oförstående att hon har bestämt sig för att ta sitt liv och elda upp den lyxiga lägenhet hon bor i lagom tills hon ska fylla 13. Tiden fram till dess tänker hon djupa tankar och iakttar världens rörelser. Kanske finns det en anledning att leva vidare, men troligen inte.

In i huset flyttar japanske herr Ozu, och nu börjar det hända saker minsann. Renée, vår igelkotte, blir nämligen avslöjad.

Bokcirkelns medelbetyg blev 3,7, högst hittills, flera av oss grät dessutom i slutet. En person tyckte däremot att slutet var lättköpt, lite grann av "det var tråkigt nu, jag avslutar" Jag däremot ansåg att slutet sa väldigt mycket då det på något sätt besannade hennes inre skräck som fått henne att göra många av de val hon gjort under hela sitt liv. Vi hade alla haft olika uppfattningar om slutet och läst in olika saker i det. Det är därför man har en bokcirkel, för att utbyta åsikter och infallsvinklar, det är roligt.

Nästa träff blir hos en av de nya tjejerna i cirkeln i slutet av januari. Till dess ska vi läsa "Boktjuven" av Markus Zusak.