Jag har nu kommit till ångern i listan och här har jag inga problem med att veta vad jag ska skriva. Det finns nämligen en sak som jag kommer att ångra ända in i ålderdomshemmet. När jag sitter på ålderdomshemmet kommer jag fortfarande att prata om detta idiotiska val jag gjorde i tjugoårsåldern. Men samtidigt, man vet ju inte vad som skulle hänt om jag gått den andra vägen, det kanske skulle brakat rakt åt fanders och som maken brukar påpeka, vi hade kanske aldrig träffats.
Jag hade just inlett ett mycket destruktivt förhållande, ett som mer eller mindre avlöste ett tidigare väldigt destruktivt förhållande. Att detta nya förhållande var destruktivt hade jag så klart inte en aning om vid tillfället som jag gjorde valet. Killen jag precis träffat bodde i Danmark där jag sedan spenderade en mycket plågsam tid av mitt liv. Händelsen:
Jag var på Kungsmässan (ett köpcentrum i Kungsbacka, en mindre stad utanför Göteborg) där jag strosade runt och handlade, själv, vad jag kan minnas. Jag träffade där på en gammal scoutkompis som jag inte träffat på flera år. Vi satte oss och pratade om gamla minnen och skrattade mycket tillsammans. Han frågade vad jag gjorde för tillfället, vilket inte var mycket för jag var ju arbetslös. Han däremot berättade att han arbetade på ett lyxfartyg nere i Karibiska övärlden. Det var usel lön men skitkul. Alla anställda, de flesta i tjugoårsåldern, bodde under däck och det var ofta roliga fester och härlig gemenskap. Han hade knutit jättemånga spännande kontakter med folk över hela världen och han hade verkligen fått se världen också. De brukade få gå iland och se spännande städer. Det lät precis hur häftigt som helst.
Han avbröt sig helt plötsligt och sa:
Jag hade just inlett ett mycket destruktivt förhållande, ett som mer eller mindre avlöste ett tidigare väldigt destruktivt förhållande. Att detta nya förhållande var destruktivt hade jag så klart inte en aning om vid tillfället som jag gjorde valet. Killen jag precis träffat bodde i Danmark där jag sedan spenderade en mycket plågsam tid av mitt liv. Händelsen:
Jag var på Kungsmässan (ett köpcentrum i Kungsbacka, en mindre stad utanför Göteborg) där jag strosade runt och handlade, själv, vad jag kan minnas. Jag träffade där på en gammal scoutkompis som jag inte träffat på flera år. Vi satte oss och pratade om gamla minnen och skrattade mycket tillsammans. Han frågade vad jag gjorde för tillfället, vilket inte var mycket för jag var ju arbetslös. Han däremot berättade att han arbetade på ett lyxfartyg nere i Karibiska övärlden. Det var usel lön men skitkul. Alla anställda, de flesta i tjugoårsåldern, bodde under däck och det var ofta roliga fester och härlig gemenskap. Han hade knutit jättemånga spännande kontakter med folk över hela världen och han hade verkligen fått se världen också. De brukade få gå iland och se spännande städer. Det lät precis hur häftigt som helst.
Han avbröt sig helt plötsligt och sa:
"Men du förresten, jag tror att du skulle älska det, det är ett perfekt jobb för dig. Jag känner chefen ganska bra, jag tror jag kan fixa in dig utan problem, om du är intresserad"
"Neeeeej, jag har precis träffat en kille i Danmark så jag tror inte jag vill åka iväg just nu..."
MEN VA FAN!!! HUR JÄVLA DUM I HUVUDET VAR JAG EGENTLIGEN???
Åh nej vad jobbigt! Ibland gör man helt klart fel val i livet...
SvaraRaderaDet finns fler sådana tillfällen men just detta sticker ut så otroligt så jag får ont i ögonen bara jag läser texten. Jag är så arg på mig själv över detta val, det är nästan så jag vaknar mitt i natten och svär :D
SvaraRaderaAoch!!!!
SvaraRaderaSom den äventyrare och luffare jag är så kan jag bara hålla med :)
Visst kliar det mer eller mindre allergiskt bara man läser vad jag svarade. Åååååh, och eftersom jag dessutom vet vad det var för idiot som jag valde framför denna dröm gör bara att jag plågas än mer.
SvaraRaderaMen, jag tröstar mig med att Maken kanske var priset jag fick i slutändan :)för det knasiga val jag gjorde i tjugoårsåldern.
Du har helt rätt. Alla händelser i livet leder en vidare till den plats där man ska och vill vara. Allt har en mening.
SvaraRadera