Motstånd

Jag har under en lång tid inte velat sitta och skriva.

Fel.

Jag älskar att skriva och skrivit har jag gjort, på facebook, på banala texter, men, jag har bara inte kunnat sätta mig och skriva på min roman. Jag har hela tiden vetat varför, eller ja, det finns många anledningar, men den största anledningen har jag hela tiden förstått. Jag var på fel spår. Jag hade trampat av den torra fina stigen mot målet, klivit ner i leran och sedan fortsatt knega fast motståndet blivit större och större. Nu stod jag mitt i en låråker och kunde knappt se stigen längre.

Eftersom jag gått in för "On writing" som innebär att jag inte ska gå tillbaka, bara skriva framåt, därför har jag tänkt att "Det lättar, det lättar" men nu har jag insett, jag kan inte köra den modellen 100%. Jag kan tvinga mig själv att skriva frammåt och inte gå tillbaka och pilla i texten, men känns det fel så är det fel!

I fredags tog jag bort 12 sidor av det jag skrivit. Tolv sidor gegga fick åka! Det tog ytterligare två dagar för mig att hämta mig, att verkligen våga sätta mig och faktiskt försöka, men i går så fastnade jag. Jag hade massor jag behövde göra men jag blev sittande med romanen och skrev och skrev och skrev.

I dag har jag föreläsning med obligatorisk närvaro.

Hoppas dom inte checkar av den psykiska närvaron för fysiskt vill jag inget hellre än att stänga in mig i ett litet rum, ensam med min laptop och ett par kannor te, psykiskt har jag stängt in mig i ett litet rum med min roman.