Min relation till skiljetecken

Hittade en utmaning inne hos Annelie:

Om du var ett skiljetecken – vilket skulle du vara?
Frågetecken, lätt, jag är en riktigt nyfiken jäkel.

Finns det någon författare vars bruk av skiljetecken du tycker är intressant? Berätta!
Nej, jag har aldrig tänkt på det. Det var ju någon författare som inte använde punkt i en hel roman, kommer inte ihåg vad författaren hette, men det låter spännande och lite knepigt.

Använder du semikolon? Om ja; hur?
Nej, har ännu inte hittat något tillfälle. Ska försöka göra det, kanske ett nytt mål här i livet.

När tycker du att ett utropstecken är befogat? Motivera!
När det är ett utrop... kanske? Tycker det hörs i namnet.

Föredrar du citattecken eller talstreck när du skriver dialog? Varför?
Citat-tecken. Förr skrev jag nästan alltid med talstreck men det är svårare att visa när dialogen är över och man beskriver något lite snabbt mitt dialogen och sedan fortsätter den igen.

Beskriv din relation till parenteser (och det som står inom dem).
Jag gillar parenteser men det kanske är för att jag även talar med parenteser, en riktig sidospårare som kan svamla ut en bra bit och sedan återkomma när jag ska berätta något. Jag använder det inte så ofta i mina noveller eller romaner men här inne i bloggen kommer det allt några parenteser här och där.

Hitta på ett nytt skiljetecken. Hur ser det ut? När används det?
Har inget jag kan komma på nu, sådana idéer kommer bara upp vid frustration men försvinner lika fort igen och jag känner mig ganska ofrustrerad för tillfället så det är tomt.

När är det dags att sätta punkt?
Innan luften tar slut eller hjärnan tappat bort den röda tråden som håller ihop meningen.