På begäran - livet som BK-anställd

Den fantastiska mannen Downer och jag har haft ett litet snack om McDonaldsskandalen där han ifrågasatte om det var på samma sätt på BK. Jag hade sagt nej och då tyckte han att det skulle vara kul med lite insideinformation om hur det är att jobba på BK. Därför har jag nu hämtat in lite gamla dagboksinlägg från Helgon där jag skrev när det begav sig, så här är en första sådan tillbakablick:

"030228 Kändismånad på BK

Det är inte lätt att jobba på en hamburger-restaurang mitt I världsmetropolen Örebro. Jag hade ju klarat mig bra under hela hösten, men så kom ett nytt år, 2003, och alla kändisar får för sig att häcka just I vår vackra stad.
Det började lite försiktigt med, vad heter han, Fredrik tror jag. Han den galna lintotten I Bollibompa. Behöver jag tillägga att jag var den enda på mitt jobb som kände igen honom, nä, trodde väl inte det. Men det jobbiga var ju det att jag blev tagen på sängkanten, skulle man kunna säga. I alla fall kunde man tro det så fjompig som jag blev. Jag gjorde precis allt fel, min chef sa till mig flera gånger, och detta för en snubbe från bollibompa, snacka om att man är patetisk. Jag har inget liv!
Felet var nog det att jag var alldeles för social med honom, undrade lite vart han tagit vägen, man hade ju inte sett honom på ett tag I bildrutan och BANG!!! Jag var avslöjad, jag visste vem han var! Och så blev jag fånig.
Så efter det så har jag lärt mig att jag har min kalla hårda järnmask på mig, vilket innebär att jag kvittrar fram:
Hej vad får det lov att vara, bla bla bla. Studsar runt lite bakom disken och försöker verka proffsig medan jag lite gulligt visslar fram något hamburgerelaterat.
Det dröjde ju inte länge förren ”Uno” från ”Rederiet” kom in och skulle sätta tänderna I en grillad burgare. Jag var kall, jag var hård, jag var proffsig, och så fort han lämnat disken så studsade jag bak som en liten skolflicka och sa:
Gissa vem som just har köpt en börjare av MIG!
Och helt plötsligt ville alla städa I matsalen bara för att få sig en liten glimt av den stora världskändisen.
Och vips, idag så blev vi besökta av en gigant igen, programledaren I ”nya rum” var inne och handlade idag. Det var visst första gången för henne så jag fick hjälpa henne på traven medan hon vid upprepade tillfällen sade ” förlåt, jag är så velig, förlåt jag är så velig”.
En mycket sympatisk kvinna.
Men vad jag inte förstår är hur det kommer sig att vi inte har fått besök en enda gång utav vinnaren I ”Robinson” eller snubben I hjärnkontoret, jag menar DOM BOR JU I ALLA FALL I STAN! Det finns ju inte så många andra Burger King att släntra in på här I stan, nu får ni ta och skärpa till er!

Men min slutsats är I alla fall det, att man behöver inte vara med I någon dockusåpa för att frottera sig med kändisar, det är bara att jobba på en liten Burger King så händer det flera gångerr, åtmindstonde I Februari.

Skål god vänner, och gott nytt år!"