Fredagsskrytet

På grund av händelserik och lite lätt stressig helg så kommer skrytet över fredagens bravader först i dag. Vi hade ju kärran kvar fram till lunch även denna dag så det var bara att hugga i med hårdhandskarna. Nu gick vi in och letade efter saker att bli av med. Det känns som om hela min Uppsalatid hamnade på flaket. Sängen från den tiden är borta sedan många år tillbaka, den sover Magnuz så tryggt i nu för tiden men nu försvann även nattduksborden, eller bordet, jag hittade bara ett av dem. En byrå som jag fått ta av mina föräldrar som kommit till vår familj när brorsan var nyfödd och den var visst gammal redan då. Den har varit betsad mörkblå tidigare men i Uppsala roade jag mig friskt med färger så den fick sig ett annat utseende. Den har nu sakta förfallit under åren, lådor har fått limmats, lister har ramlat bort med mera. Nu fick den flytta ut, efter att ha stått i källaren och tagit upp plats i några år. Även barnbyrån vi köpt på myrorna för en massa år sedan och målat om fick åka nu.

Ett välfyllt flak som är på väg mot tippen

Allt som vi ville få iväg fick dock inte åka. Maken som faktiskt kommit in i en riktig slängafas (Im trying to go with the flow here) tyckte vi skulle göra oss av med soffan från Uppsalatiden också. Då den faktiskt är hel, men som maken säger, har tagit lukt från vinden, var jag lite skeptisk ändå. Efter att ha fått igenom att vi skulle spara en två, eller tresitsdel till barnen lät jag honom gå vidare med sitt projekt, jag menar han har ju startat en ny positiv trend så jag vill inte stå i vägen. Dock var vindstrappan för trång så den gick inte att få ner utan risk för att något i den här stilen skulle ske.

Här kan ni använda ögonmåttet och jämföra själva.

Sen åkte vi till tippen och dottern var jätteduktig. Hon slängde massor och försökte bara springa ut framför bilar tre gånger och klättrade bara på två otäcka ställen. När hon väl kommit igång med slängandet så var det lugnare. Den anställda som dottern charmat dagen innan jobbade även idag så hon fortsatte sitt arbete. Den anställda tjejen tycket att dottern skulle ta jobb där hon dom, för hon hade ju sådan koll.

När dottern hade slängt klart beställde hon glass
vilket hennes föräldrar tyckte var en väldigt bra idé.

När vi kört klart allting var det tänkt att vi skulle städa inne tills klockan fem då vi beställt bärhjälp av kompisar. Vi planerade nämligen att flytta på pergolagolvet till uteplatsen på baksidan för att få en tillfällig veranda där, tills vi bygger den riktiga. Då kom Pucko över och hon är inte den som ligger på latsidan utan drillade oss till att på tre man (två kvinnor och en man) flytta på hela trägolvet själva. Det gick ju finfint.

När vi flyttat på golvet upptäckte vi att det var sand under golvet. Perfekt, eftersom vi ska ha gungställningen där. Vi ska egentligen ha en träställning som legat under vårt sovrum i nära åtta år men än så länge är metallställningen på plats.

När man flyttar på saker är det lätt att man vräker invånare av djurriket. Dit vi skulle flytta golvet bodde det en stor åttabenig sak som snabbt gömde sig under en sten. Stället golvet legat hade också haft en invåndare i storlek större fast med färre ben. Först kände jag en lätt känsla av tryckade skräck när jag tyckte det såg ut som trasiga kokonger från ett gammalt gigantiskt getingbo men snart såg jag samma som maken och Pucko gjorde, det var små nötter som var resterna av en liten mus matförråd.

Visst blir det en fin gungplats för barnen

Det var tungt att flytta golvet förståss men absolut inte lika omöjligt som det känts på två pers. Man fick ett bättre tag på tre personer och Pucko är inte den utan jävlaranamma, så det gick i ett huj!

Vi hade kämpat med att försöka göra golvet så plant som möjligt med hjälp av grus men tji fick vi för det. Golvet hade satt sig så det var helt böjt och alltså lägre i mitten och stack upp på sidorna. Det innebar att golvet vickade väldigt, men det rådde vi bot på genom att placera två stora krukor på varje hörn. Nu ska jag bara plantera något i dom, Pucko var väldigt inne på potatis, det är inte jag.

Kolla in så snyggt det blev.

Här kan man ju få för sig att ett dagsarbete skulle vara klart, men så var inte fallet, i alla fall inte när man har Pucko där. Nej hon drillade maken till att klättra upp i ett av äppelträden och sen beskar dom det, rejält!

Nu har vi bara ett äppelträd till kvar, två plommonträd
och ett körsbärsträd kvar att klippa.

Det fåniga var ju bara att vi nu har en ny stor grenhög i trädgården direkt efter att vi just varit och lämnat en annan på tippen.