Ännu en produktiv dag

Idag började jag smått, samla ihop allt glas som gått sönder i källartrappen. Vi hade förvarat lite flaskor och annat som fallit omkull. När jag väl började med detta märkte jag hur mycket annan skit som låg där. Allt trollades ner i en stor svart sopsäck och så hittade jag lite skyltar som jag hellre skyltade med än all skit som förvarades under verandan.

Det blev inte för- och efterbild tyvär men ni får använda sopsäcken som riktmärke på hur mycket skit jag slängt från källartrappen. Då är inte glaset med där, det har vi lagt i glasåtervinningen. En rolig liten detalj med mittenskylten är att det står "ej sicksackåkning i spåret" och så står den helt snett *he he he*

När jag var klar med trappan så kunde jag inte sluta där. Jag fortsatte med den lilla uteplatsen vi hade ovanför trappan och tömde den på en massa skit. Maken fick själv ta vara på sin motorcykel för den var för tung för att jag skulle kunna rubba den själv. När jag ändå höll på med uteplatsen så såg jag hur mycket skräp som låg och skräpade vid grillen så det åkte med av bara farten.

När uteplatsen är tom ser den nästan stor ut,
det är sånt som man kan kalla synvilla.

Eftersom vi tänkt flytta det gamla golvet från pergolan och lägga över denna sneda, fula stenuteplats åtminstone tillfälligt tills vi bygger den riktiga verandan så var vi tvugna att jämna till så den inte vickar och blir skev.

Om man tittar ordentligt kan man se att maken är väldigt ungdomlig när han gör detta,
alltså, titta i byxlinningstrakten...
För de som undrar så är det vita inte låtsassnö utan fiberduk som ska hindra små växter att växa upp mellan plankorna sen när vi är klara.

Vi hade ju tänkt att vi skulle få iväg golvet och lägga i kväll också men då det var för tungt för oss så hoppas vi på att vi kan få spontan bärhjälp inom en så snar framtid som möjligt, annars får vi nog leva med en grusad uteplats, och det vill inte jag.

Vi har hyrt en kärra tills i morgon då vi ska få iväg all sly och pergolarester till tippen och då kan vi ju lika gärna ta med så mycket som möjligt. Därför högg vi ner de träd som står på den plats som vårt förråd skall stå inom en snar framtid.

Titta så duktig maken är, han hugger och hugger, så manligt!
Vet inte om det går att se, men hans minspel är helt underbart.
Man kan säga att vi har utforskat en del av tomten vi inte sett på nära håll, någon gång alls, på de åtta år vi bott här.

Träden gav inte upp fredligt, dom stack och bråkade med oss en hel del. Maken högg och jag drog iväg slyt till den stora högen vi påbörjat i helgen och jag blödde på mer än ett ställe när vi väl var klara.

Blodpricken på fingret kanske inte verkar så farligt, men det var genom en handske och jag har fler på ställen som inte skall visas upp på bild, för de fick jag genom byxorna.

Vår granne kom över och såg förundrat på oss när vi jobbade och slet och råkade uttrycka att vi började bli Svenssons, jag hävdade med bestämdhet att så hemskt hade det då rakt inte blivit.