Vi var på badhuset idag, jag och barnen. Dottern har sprungit runt och skrikit sitt namn så ingen kan ha undgått det och har dessutom sprungit iväg så att även hennes mamma fått påminna folk om vad hon heter. Inne i omklädningsrummet började hon krypa in och gömma sig i skåpen man hänger in kläderna i. Jag går i väg för att vrida ur sonens badbyxor och när jag kommer tillbaka så har hon gömt sig på ett nytt ställe vilket gör att jag måste fråga var hon är, genom att använda hennes namn så klart. Här kommer citeringen:
Dottern: (till en kvinna som klädde om) hej vad heter du?
Kvinna: Jag heter... och du heter MsE.
Dottern: Oj, hur kunde du veta det?
Kvinnan: Jag har hört det
(en liten diskussion kring hennes namn en stund och sedan gömmer hon sig igen varpå jag får för mig att busa med henne)
Jag: Buslarsson, hördu Buslarsson. Heter inte du Buslarsson
Dottern: Nej, jag heter ju MsE
Jag: Jaha, är du säker på det?
Dotter: ja
Jag: hur kan du vara så säker på det?
Dottern: hon sa det (pekar på kvinnan)
Dom är ju bara för söta dom där!
Dottern: (till en kvinna som klädde om) hej vad heter du?
Kvinna: Jag heter... och du heter MsE.
Dottern: Oj, hur kunde du veta det?
Kvinnan: Jag har hört det
(en liten diskussion kring hennes namn en stund och sedan gömmer hon sig igen varpå jag får för mig att busa med henne)
Jag: Buslarsson, hördu Buslarsson. Heter inte du Buslarsson
Dottern: Nej, jag heter ju MsE
Jag: Jaha, är du säker på det?
Dotter: ja
Jag: hur kan du vara så säker på det?
Dottern: hon sa det (pekar på kvinnan)
Dom är ju bara för söta dom där!
Himla tur att den där kvinnan visste vad dottern hette :D
SvaraRaderaJa det var ju en himla tur, annars vet ej tusan vad vi hade haft för namn på henne i fortsättningen :)
SvaraRadera