Adrenalin is the shit!

Jag var hos tandläkare i dag. De som känner mig vet att det inte är så bara, utan något som liksom gör avstamp i min tillvaro.

Jag tappade en fyllning i januari och eftersom jag skulle till Egypten så vågade jag inte gå med tanden helt öppen så jag ringde för att försöka hinna få det åtgärdat innan vi åkte. Även om jag inte tycker om att gå till tandläkaren är jag relativt övertygad om att jag ännu mindre vill gå till tandläkare i Egypten.

Dom hörde inte av sig.

Tiden gick.

Jag åkte till Egypten.

Tanden har inte gjort ont och jag har inte ringt. Jag har ju ändå ringt en gång och det är mycket nog för mig menar jag, lite får dom allt göra själva tycker jag, eller? Jag menar, jag hade ju blivit lovad att få en tid så snart som möjligt och man vill väl inte vara tjatig, dom gjorde säkert så gott dom kunde.

Sedan dess har en tand längst bak i munnen även tappat en flisa men inget som gjort ont.

I veckorna tappade jag en jättelagning, blottade väl nästan halva tandens tandinnanmäte (mina ögonmått mätt) vilket jag körde ner cavit i. Jag har inte haft ont men...
jag ska ju till Egypten igen och som jag redan sagt
- jag går hellre till en svensk tandläkare än en i Egypten så...
Halvakut tid till tandläkaren i dag klockan tjugo över tolv.

Vid ankomst var jag redan långt gången i min fight of flight process med hjärta som slog i rekordfart, lite svettig, stirrig blick och snabb andhämtning. Jag satte mig i stolen och liksom tog några djupa andetag och verkligen försökte hålla mig lugn och körde med lite sånna där desperata fåniga skämt för att försöka få en bättre känsla i rummet. Så kom sprutan, som jag inte ens hann att mentalt förbereda mig för, men där satt den. Gick snabbt och smidigt men sen kände jag mig jättekonstig. Mitt hjärta började rusa, kallsvetten blev mycket påtaglig och det kändes nästan som om jag skulle svimma. Jag började vrida på mig och sa att "oj oj, känns lite konstigt här, ska det vara så, jag tror jag svimmar snart"

Oj då!
ja då hade jag fått fel spruta, lite miss mellan tandläkare och sköterska som hade gett fel bedövning, eller ja, bedövning är väl att ta i eftersom det var något slags adrenalinförhöjjande, som om det var någon jag behövde i den stunden, jag är skeptisk!

Nu sitter jag i alla fall här och har överlevt. Fyra tänder är borrade i men ingen hade karies för jag är så tuff! Jag har tappat halva tänder men borstat dom så bra så angreppen har hållit sig borta.

Först nu tre timmar efter tandingreppet börjar jag bli människa igen och så ska jag hämta mina gullungar.



Och jag kan lova er alla att vi i pedagogiska syfte har regeln att jag aldrig följer med barnen till tandläkaren, det är deras pappas jobb.