En dag att minnas

Jag hade rätt och maken hade fel!

Dottern vaknade i morse och skrek och grät, hon kunde inte gå på foten. Hennes pappa bar in henne i sovrummet och då hennes största önskan var att vi skulle linda foten eftersom det skulle ta bort allt det onda, följde vi hennes önskan för att låta placeboeffekten få ta sin gång. Placebon infann sig inte riktigt men hon gick med på att lägga sig i sin säng och titta på film och försöka somna om. På det sättet fick även vi sova en stund till, en hel timme visade det sig, innan hon stortjöt igen och kom stapplande ute i vardagsrummet.

Hennes far fångade upp henne även denna gång och vi bar in henne i sovrummet. Hon skrek och skrek och man fick inte röra på foten, knappt ens titta åt den för blickarna kunde kännas. Jag kunde inte se någon direkt skillnad på fötterna utan de såg lika stora ut, den var inte vriden i en onaturlig vinkel eller hade någon missfärgande kulör. Efter att vi inspekterat den under hennes höga tjut så ringde jag sjukvårdsrådgivningen. Sköterskan frågade alla de där frågorna om ifall vi kunde se någon bett eller missfärgningar eller svullnader och sen skulle vi avvakta en timme och se om det skulle avta. Hon skulle återkomma.

Sagt och gjort. Jag jobbade med att peppa dottern till att inta frukostbordet eller gå på toa eller liknande, men hon ville bara ligga och tjuta i sängen. Efter nästa samtal med sköterksan åkte maken och köpte smärtlindrande till flickan. Det gjorde att hon kunde ta sig till matbordet och vi satt och åt. Nu kunde dottern helt plötsligt röra foten lite mer och man fick en större chans att titta på den mer ingående. Då såg jag att den visst var lite mer svullen än den andra och maken hittade ett bett i hålfoten, utan gadd. Vi frågade lite mer ingående hur hon hade fått ont och hon förklarade då att hon hade vaknat av att det högg till i foten. Aha, getingstick!

Vi förklarade då för henne hur det gått till och att getingen var mer rädd för henne än hon för den och att det var försvar bla bla bla.

Nu till det viktiga!
Jag sa då att det borde vara en geting eftersom gadden inte satt kvar, för getingar tappar inte gadden utan kan använda den fler gånger och dör inte av att sticka. Det är därför de upplevs mer aggresiva än bin eftersom de inte drar sig för att sticka på samma sätt som bin, som tappar gadden och dör när de sticker. Maken sa att både getingar och bin tappar gadden, jag gav mig inte och då sökte vi på nätet och fick fram en sida där det står följande:

"Om en geting sticks sprutar den in gift i huden. Men getingen kan, till skillnad från biet, använda sin gadd och sticka flera gånger. En tumregel är därför att om ingen gadd sitter kvar så är det troligen en geting som har stuckit."

Detta är, förstår ni, väldigt viktigt eftersom min man alltid i despyter vi har, hävdar att han aldrig har fel!