I dag återgick jag till jobbet efter två dagars sjukdom. Visst, man får ju vila upp sig när man är hemma men det biter en i ändan när man kommer tillbaka.
Chefen började med att gå igenom allt som hon tagit under de två dagarna som jag skulle följa upp, sen fick jag högen med missade samtal, högen med anmälningar.
Ett par hysteriska samtal, en akut bilfärd, tidsjagande och hårslitning senare var det eftermiddagsfika. Jag var helt slutkörd. Ville bara banka huvudet i väggen några gånger och gå hem, eller nej, för jag hade alldeles för mycket som skulle göras innan helgen så jag kunde ju inte gå hem. Jag gick till matsalen och svalde ett av de gigantiska pillrena och återgick sedan till fikarummet. De gigantiska pillrena har jag i en plastburk som jag lagt i ena jeansfickan och det skramlade rejält när jag tog mina bestämda steg mot fikarummet.
Jag fick då en knasig idé och hoppade in i fikarummet och började skaka med hela kroppen och ropa:
"vad är jag vad är jag vad är jag!!??"
De andra vände sig och tittade halvförvånade och lite chockat på mig innan jag ropade
"En marackas!!!"
Solaren var nog den som hade roligast åt det tror jag, hon skrattade i alla fall hjärtligt och jag kände själv att jag bara genom det hade fått ur mig lite av mina frustrerade känslor.
Men det var ingen fara, dom fick jag tillbaka så fort fikarasten var över.
Chefen började med att gå igenom allt som hon tagit under de två dagarna som jag skulle följa upp, sen fick jag högen med missade samtal, högen med anmälningar.
Ett par hysteriska samtal, en akut bilfärd, tidsjagande och hårslitning senare var det eftermiddagsfika. Jag var helt slutkörd. Ville bara banka huvudet i väggen några gånger och gå hem, eller nej, för jag hade alldeles för mycket som skulle göras innan helgen så jag kunde ju inte gå hem. Jag gick till matsalen och svalde ett av de gigantiska pillrena och återgick sedan till fikarummet. De gigantiska pillrena har jag i en plastburk som jag lagt i ena jeansfickan och det skramlade rejält när jag tog mina bestämda steg mot fikarummet.
Jag fick då en knasig idé och hoppade in i fikarummet och började skaka med hela kroppen och ropa:
"vad är jag vad är jag vad är jag!!??"
De andra vände sig och tittade halvförvånade och lite chockat på mig innan jag ropade
"En marackas!!!"
Solaren var nog den som hade roligast åt det tror jag, hon skrattade i alla fall hjärtligt och jag kände själv att jag bara genom det hade fått ur mig lite av mina frustrerade känslor.
Men det var ingen fara, dom fick jag tillbaka så fort fikarasten var över.
Skrattar! Du är rolig du! :-)
SvaraRadera