God morgon och sov gott

Hur var det att jobba natten?

-tyst och lite ensamt.

Jag började halv tio och hann snacka lite skit med kvällsskiftet innan jag blev helt alena. Jag började med att ta det lite lungt, kolla lite teve, mumsade på jordgubbarna maken skickat med mig. Sen körde jag igång första arbetspasset, diskade, rengjorde diskmaskinen och kokade soppa (på en spik nära på). Datorn hade jag med mig så jag kunde njuta av page medan jag pulade runt. Sen tog jag lunch framåt tretiden sådär, helt själv och ensam. Vad gör man när man är ensam och äter, vilket är ett av det tristaste som finns, jo man glor på något. Jag valde att glo på lite skräp som låg i datorn.

Andra arbetspasset började efter soluppgången, skura hela huset (i smygläge så ingen vaknade), tvätta fönster, gå med sopor, hämta tidning och göra frukost. Det här är ju det lustiga, det är först nu nojjan satte igång. Man skulle ju annars kunnat tro att nojjan och spökfantasierna skulle hålla igång vid midnatt men nej, det startade efter soluppgång. Det lät som röster som ropade (fläktsurret) det knakade överallt (gammalt hus med knarriga golv) spöksuckar (vinden som ven i knutarna).

Jag kände mig jättepigg och tänkte att om det är så här kan jag ju lika gärna hoppa på och jobba förmiddag på kontoret istället för eftermiddag i morgon. Piggheten höll i sig ända tills kvart över sju då jag skulle blivit avbytt, men han hade förväxlat tiderna och var inte alls på väg. Då blev jag trött, gäspade, var förvirrad och allmänt såsig. Det var som om den inre klockan helt enkelt såg att det var dags att sova nu, mat och sovklockan hade ringt för sömn. Jag fick vänta över en halvtimme längre än vad jag borde ha behövt. När jag väl kom iväg hade jag bråttom eftersom jag skulle köra sonen till skolan och det kunde bli svårt nu när jag var så sen.

Den stressiga färden hem väckte mig till liv igen och nu sitter jag här.

Jag borde ju sova...