Ett måste behövs

Jag har tänkt att jag ska promenera så länge nu, jag har ansett att jag borde promenera så länge nu och jag har bestämt att jag ska promenera så länge nu. Har jag promenerat? Nej. Det har alltid varit något som kommit emellan.

• Jobbsökningar
• barnhämtningar
• städning
• planering av huset
• umgänge med familjen

I dag skulle vi ut och gå, allihopa. Maken skulle lämna in sin sena deklaration och jag skulle skicka iväg lite kort som helst ska komma fram i morgon. Klockan gick, dottern visade sig ha feber och vi kom inte iväg. Klockan halv åtta var jag klar med korten och åtta tömmer dom brevlådorna. Sagt och gjort jag tar korten och makens deklaration, mina joggingskor och min mp3 och promenerar iväg längs med gatan. På under en halvtimme tog jag mig till affären med postlucka som låg åt ett väderstreck. Där köpte jag frimärken, sen iväg åt ett helt annat vädersträck, mer eller mindre tillbaka igen för att lägga på lådan och sedan vidare till skattehuset för att slänga in makens deklaration och sen hem. Vill säga att jag inte var ensam om att ta mig till brevlådan med sena brev precis vid tömningsdags, folk vallfärdades, bilar kom och åkte, folk gick, det var cyklar. Under det korta ögonblick jag var där hann tio bilar, två cyklister och tre promenadare lägga på brev.

Fasen va skönt det var!!

Varför har jag inte unnat mig det här?

Shit vilken dålig kondis jag fått utav att inte promenera.

Nä, mer sånt i fortsättningen.

Nu ska jag försöka sova, men det är en stor dag i morgon, som första dagen i skolan, för i morgon börjar jag mitt nya jobb, håll tummarna så får ni veta hur det gick i morgon. Jag har redan lagt fram kläderna, gråa kostymbyxor med tillhörande väst och en svart långärmad enkel tröjja. Tror ni att det blir bra eller är jag för överklädd? Jag vill ju se professionell ut.

Natti natti.