Dubbla känslor

Jag har varit på anställningsintervju i Norrtälje. Det är svårt att säga om det gick bra eller inte så jag vågar inte säga hur jag tror det gått. Det verkar stå mellan mig och en person till och vad säger att inte den personen gör minst lika bra ifrån sig som jag. Det är 50/50.

Om jag får jobbet eller inte får jobbet, där är det tankar som väcker känslor.

Får jag jobbet så kommer det bli bättre ekonomiskt och min självkänsla kommer få sig en positiv puff men jag kommer knappt få träffa barnen något, jag kommer att få leva ensam, det kommer bli svårt att få ihop det för maken här hemma och jag kommer slitas mellan två hötappar.

Får jag inte jobbet så kommer ekonomin att bli rejält påverkad i negativ riktning, min självkänsla kommer att få sig en riktig törn men jag kommer få vara hemma med min familj, jag har ett sommarjobb på några dagar som kommer bringa in en liten summa och jag kan fortsätta söka jobb och försöka få ihop det.

Samtidigt måste jag ju säga att om jag skulle bli tvungen att flytta någonstans så skulle Norrtälje inte vara ett ställa jag skulle tacka nej till. Vattnet, kullerstensgatorna, närheten till Stockholm men ändå avståndet, det idylliska, det vackra. Men priserna är uppåt väggarna!

Väntan fortsätter...