Solen har gått upp

och jag sitter i köket och dricker en kopp te innan handledningen. Jag satt ända till klockan tre i natt och kämpade med mina texter som jag har en förutfattade mening av att jag kommer för göra om idag.
Jag och Bäääbs talade om det igår då jag beskrev känslan av att inte våga göra något arbete och lämna till handledaren för allt kommer bara tillbaka med tredubbelt arbete ovanpå. Det får mig att tappa sugen mer och mer men jag vet ju ändå att om jag inte gör det nu så får jag lida efter opponeringen, lite som att lika bra att dra bort plåstret nu med en gång eller ta sprutan direkt eller liknande för annars får man bara lida senare.

Jag var nog inte så trevlig i går kväll då jag gick från att ha låtit allt annat (städning, bakning, barnen, maken, sömnen, musiken, bloggen, msn) komma mellan mig och uppsatsen till att inte låta något komma mellan mig och uppsatsen. Så fort maken kommit innanför dörren med Tetzchner (utvecklingspykologibok jag fick låna av Bäääbs) så slängde jag mig ner framför datorn. När maken lite sött kom och pussade på mig i nacken och kom med söta ömhetskommentaren fick han svaret "va, nä, tyst, jag har inte tid, gå och lägg dig, jag kommer sen" och ett litet vift som om han vore en fluga och när barnen kom och drog i mig och tjatade om olika saker som vatten, salva, toalettbesök så svarade jag ungefär samma sak "va, nä, pappa får ta det, gå och lägg dig"

Nu ska jag öppna första luckan i min chokladkalender och hoppa ut i bilen med mina papper som kommer vara helt nerklottrade med "förslag" till ändringar när jag kommer hem igen.