Bitarna faller på plats

I går var jag på fest och jag blev jättefull, trodde jag, eller rättare sagt, jag fick hjärnskakning som jag förväxlade med fylla. Jag var väldigt förvånad över att jag var så lättpåverkad på tre öl. Efter tre öl, och lite baileys utspritt på ungefär 5 timmar fick mig att bli snurrig, illamående, fullständigt tappa balanssinnet och bli extremt trött.

Visst låter det lite orimligt, jag tyckte i alla fall det, men eftersom jag dricker så sällan som jag gör så tänkte jag inte så mycket på det just för stunden utan ringde bara min make och bad honom komma och hämta mig. Jag stupade i sängen direkt vid ankomst hemma och domnade bort med oborstade tänder, sminken på och linserna i ögonen. Hur fick jag denna hjärnskakning kan man fråga sig då, jo, det är nog ännu mer pinsamt än att bli apradar på tre öl, tror jag.

Jag drämde bildörren rätt i nyllet på mig själv!

Intelligent va?

Jag blev skjutsad till festen av min snälla make och han hade parkat ganska nära ett träd med blöta grenar som hängde ner över mig så jag stod hukad lite för nära bilen när jag tog sats och drämde igen dörren. Pang sa det och mitt okben trodde väl att jag hade bytt karriär från socialkärring till boxare. Det värkte i hela högra sidan av huvudet och maken kom springade och kollade bilen så det inte blivit något märke, gulliga honom.

Han frågade om jag skulle gå på festen eller om vi skulle åka hem istället men jag tyckte väl inte det där var så farligt så festen skulle jag allt på. Det värkte i hela okbenet och i tinningen en stor del av kvällen men snart glömde jag bort det genom att jag dränkte värken i hela tre öl, uppenbarligen.

I morse hade jag glömt bort hela händelsen tills dess att jag råkade komma åt okbenet och kände att, oj då, här var det ömt. Det var först nu frammåt eftermiddagen jag la ihop 1+1 och kom fram till slutsaten att min fylla var en kombination av en lättare hjärnskakning och alkohol vilket inte är så populärt hos läkningsprocesserna i kroppen, har jag hört.

Jag har mått bra idag, knappt bakfull alls, kan bero på att jag igentligen inte var så full som jag trodde i går, och värken är helt och hållat uthärdlig så hjärnskakningen är troligen över och det är nog mest muskulär ömhet tillsammans med ett lite lätt skärrat benparti. Jag har lovat min pappa att inte drämma några bildörrar i ansiktet på minst åtta veckor ifall det skulle vara någon spricka eller så, för benet behöver i så fall minst åtta veckor på sig att kurera sig ordentligt.