Utmanad

Bättre sent än aldrig. Den fjärde november blev jag utmanad av Zizzi och nu antar jag väl den antar jag.
Så här går det till:

*Länka till den som utmanat dig och sätt dessa regler på din blogg.

*Berätta 7 saker om dig själv både alldagliga och knäppa.

*Utmana 7 stycken i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till de.

*Låt de få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.

7 SAKER OM MIG

1. Jag är getingfobisk, eller som jag kallar det, jag är rädd för AIK:are. Flygande AIK:are. Det är ett inlärt beteende som kommer från mamma som fick det från sin pappa och han fick det säkert av någon av sina föräldrar osv osv. Jag har varit tvungen att lämna större och finare inrättningar så som bröllop och folkhögskolelektioner på grund av dessa små flygande djävlar. Dessutom verkar dom ha en förkärlek för just de som är rädda, vi luktar nog gott för de förföljer oss rädda. Jag vet att jag inte är ensam om fenomenet. Så hör du ett skrik och någon som kommer springandes, viftandes som om personen försökte föreställa en stor karatemästare så kan det vara jag, eller någon med samma problem som undertecknad.

2. Jag har inget som helst ordningssinne och detta kombinerar jag med en väldigt låg tröskel för stök. Jag tror jag har ärvt min fars ordningssinne (mammas ord) och min mammas toleransnivå. Detta innebär ett stort lidande för undertecknad, och för undertecknads familj. Maken är, om än otroligt, ännu värre än vad jag är i fråga om att sprida saker omkring sig och inte plocka undan det, men han verkar inte lida, så jag lider för hela familjen. Jag svär (tyst så barnen inte hör *harkel*) och talar ofta om för maken att det ser rent fördjäääävligt ut här hemma. Men det där med att plocka undan, nä, kortslutning!

3. Jag tror på spöken, eller ja, jag både tror och inte tror. Jag vill inte tro, livet är så mycket enklare då, men så fort det blir mörkt och jag är ensam så kommer tron som ett brev på posten. Jag är livrädd för källare, speciellt mörka källare, ändå var det jag som promt skulle ha en källare i huset. Snacka om face your fear. Jag kan inte gå ner i källaren själv på kvällarna så då får min trogne make följa med mig ner, men det är först efter något klockslag på kvällen som är lite diffust. Tror att det är olika beroende på årstid också samt mörkrets inbrott. Maken retade mig vid ett tillfälle när vi ändrade från sommartid till vintertid då han undrade om spökena också ändrade klockan.

4. Jag äger en skyltdocka. Jag ville ha en kvinnlig docka men jag hittade bara en barnskyltdocka. Jag har kompisar som är livrädda för den för den är så läskig. Den står i källaren, allt för att förstärka mina känslor för källaren tror jag, så där undermedvetet.

5. Jag pratar med saker. Jag håller ibland längre konversationer med döda ting, eller, i min mening, inte helt döda ting. Ibland är dom nämligen bara ute efter att djävlas med mig. Många gånger försvinner dom bara. Jag har lagt dom på ett ställe och sen är dom inte där, men jag vet att dom var där alldeles nyss. Då kan jag gå runt och prata med saken och tala om för den att "nu är du dum, jag måste ha dig nu, jag har bråttom och det är inte roligt längre, kom fram" och ofta så hittar jag saken ganska strax efter att jag skällt lite på den. Det gör ju inte att jag direkt slutar prata med sakerna, jag menar, varför rucka på ett vinnande koncept.

Jag pratar även med saker när dom inte funkar, men det funkar inte lika bra, dom funkar ändå inte, men jag får ut lite av mina aggretioner.

6. Något jag redan tagit upp tidigare i bloggen är ju att jag är tekniskt utsatt. Tekniska saker fungerar bara inte när jag vill och de mest underliga saker går fel när det gäller tekniska saker och det har inte att göra med att jag är kvinna, det har att göra med mig som person, på något mystiskt sätt. Jag har blivit "utslängd" från internet, låskort funkar inte när jag har dom och mina inlogg från olika sidor bara raderas utan anledning. Kanske har det att göra med spöken, vad vet jag, eller energier som Smé-Bertil i Lerbäck så fint skulle ha uttryckt det.

7. Nu för att verkligen få fram den hjälplösa bruden i allt, jag och bilar. Jag är alltid så orolig när jag kör bil så jag har stannat och kollat för minsta lilla konstiga ljud. Min oro hade gäckat mig så mycket att jag vid ett tillfälle när jag åkte ifrån Eskilstuna hörde konstiga ljud och tyckte bilen uppträdde konstigt och tänkte att "äsch, det är bara jag som håller på att fånar mig som vanligt" så jag fortsatte köra som om inget hade hänt. När jag kom hem upptäckte jag att jag hade kört med punka hela vägen.

Får jag en diagnos ställd efter det här?

Jag utmanar följande personer och bloggar:Alla som känner sig manade att lätta sitt hjärta är mer än välkomna att skriva loss om sina inre mystiska drag. Var så goda!