Apropå saker som försvinner

I dag när vi skulle iväg med bilen så hittade inte maken bilnycklarna. Jag var iväg och hämtade sonen och han ringde i desperation till mig för att höra om jag visste var dom kunde vara. Jag sa att jag hade starkt minne av att han tagit tillbaka sina egna bilnyckar från mig och mina borde ligga i några av mina byxor. Mina bilnyckar fanns i någon av byxfickorna, maken hittade dom och kom och hämtade upp oss.

Han hade inte hittat sin egen nyckel och hävdade med bestämdhet att jag hade hans nycklar.

Vi har åkt runt med bilen och nu har vi suttit och haft en trevlig kväll med Magnuz och lite kladdkaka. När maken skulle köra hem Magnuz kommer han ut i bilen, tar upp bilnycklarna och upptäcker att bilnycklarna sitter i tändningslåset. Förbryllat tittar han på nycklarna han hade i handen och hör och häpna, det var hans egna.

Inte nog med att han beskyllt en oskyldig person (det vill säga mig) att ha slarvat bort hans bilnycklar när han hållt på dom under hela tiden. Han lämnar dessutom kvar mina bilnycklar i bilen så jag inte skulle hitta dom när jag behövde dom, eller, ännu värre, nån annan hittar dom och tar bilen ifrån oss.

Ja jag säger då det.

Saker vi äger är bara ute efter att djävlas med oss, så är det helt enkelt!