Varför städning känns meningslöst

Det här med städning kan få mig att bli helt vansinnig för det är ett arbete som aldrig blir klart. Jag tycker om när det blir klart, när jag kan se en ände på eländet. Det är inte så med städning, i alla fall inte när man har ett litet hus, alldeles för mycket saker och dessutom två barn. Jag börjar i köket och städar. Det blir fint lagom tills vi måste äta lunch och sen är det ju rörigt igen och jag måste börja om från början. När jag städar hemma ensam med barnen så kommer jag sällan längre än till köket.

Rum har en tendens att inte förbli som dom var. Om jag hunnit längre än till köket, eller om jag börjat någon annanstans för att känna att jag kommer någonstans så är det ett liknande fenomen. Vi säger att jag tar vardagsrummet och så hinner jag klart med det. När det gäller att städa vardagsrummet så handlar det inte om att damma lite, torka av bordet och dammsuga så är det klart, oh nej! Först får man ta alla synliga leksaker som är kringsrpidda, sen får jag ta hand om all ren tvätt som hänger på ställningar, rep som är upphängda i taket och galgar som hänger i taklampan (efter broblemet med tvättmaskinen) Sen får jag dra fram soffan och sopa fram tre medelstora drivor med en salig blandning saker som ramlat ner bakom. Leksaker, strumpor, en enstaka sked, papper, ja ibland förväntar jag mig att hitta saker som försvunnit i Bermudatriangeln där.

Om de saker som försvunnit i Bermudatriangeln inte skulle hittas bakom soffan så har vi ändå att ställe kvar som de kan hamna på, I soffan. Det ingår ju att lyfta bort kuddarna för att dammsuga och framförallt tömma på saker. Barnen verkar kunna tappa ner vad som helst som försvinner ner bakom kuddarna. Fjärrkontroller, mycket vanligt och väldigt frustrerande, bestick har hittats, leksaker så klart och även vissa klädesplagg. När jag har röjjt allt detta och börjar laga mat, för det är lagom vid matlagning när jag är klar där så ser det nästan likadant ut när jag kommer tillbaka igen om barnen blir lämnade ensamma en stund.

Jag tror att det är därför jag hatar att städa, för det tar aldrig slut!

Jag älskar dock att ha det fint omkring mig, jag trivs då, jag kan tänka då, jag blir inte irriterad och orkeslös då, men jag skulle vilja kunna ha några dagar i veckan då jag inte behöver städa, för att kunna ha det fint också. Och så ska ju verandan bli klar, och tvättstugan, och tomten, och studierna, och så ska jag jobba för akademikerförbundet också....

lika bra att räkna med att jag får leva i kaos i ännu en termin.