fast nu är det inte bara mat i vägen.
Maken trodde han var snäl i går kväll. Han var och handlade och kom hem med mörk jättegod choklad till mig. Jag reagerade som kvinnor som gått kvinnlig självförsvarskurs. Jag satte upp någon slags försvarsställning med armarna och utbrast högt och tydligt "NEJ!!! nejnejnejnejnej!!!" Jag viftade men händerna ochropade "BORT!!!"
Först såg han lite sårad ut, men när jag förklarade läget så studsade han ut i köket och gömde dom. Han ska nog ta med sig dom till sitt jobb imorgon och mumsa på dom själv, sa han.
Sen bråkade photoshop för mig så något jag trodde skulle ta en timme tog fyra timmar vilket
resulterade i säng-gång vid ett... som *fucking* vaniligt!!! Så jag är mör i skallen idag kan jag lova. Det positiva är att jag nu har plancher och reklamtjofräs inför föräldrabarndagen, det känns skönt.
Som sagt var, somnade vid ett-tiden och hade tänkt gå till universitetet idag. Jag tänkte äta frukost på skolan när jag kom fram men det slutade med att jag sprang runt och letade efter min akademikertröjja i en halvtimme (behöver den för jag ska jobba) och klockan hann bli tio över åtta innan jag skulle gå och då kom jag på att jag inte packat frukosten. Jag fick se mig själv som en slagen hjälte och satsar istället på att gå hem från skolan idag. Man kan tröstäta för mindre!
Tycker min bana har för många hinder för min hälsa. Men jag ska inte ge mig, det är en sak som är säker.
Maken trodde han var snäl i går kväll. Han var och handlade och kom hem med mörk jättegod choklad till mig. Jag reagerade som kvinnor som gått kvinnlig självförsvarskurs. Jag satte upp någon slags försvarsställning med armarna och utbrast högt och tydligt "NEJ!!! nejnejnejnejnej!!!" Jag viftade men händerna ochropade "BORT!!!"
Först såg han lite sårad ut, men när jag förklarade läget så studsade han ut i köket och gömde dom. Han ska nog ta med sig dom till sitt jobb imorgon och mumsa på dom själv, sa han.
Sen bråkade photoshop för mig så något jag trodde skulle ta en timme tog fyra timmar vilket
resulterade i säng-gång vid ett... som *fucking* vaniligt!!! Så jag är mör i skallen idag kan jag lova. Det positiva är att jag nu har plancher och reklamtjofräs inför föräldrabarndagen, det känns skönt.Som sagt var, somnade vid ett-tiden och hade tänkt gå till universitetet idag. Jag tänkte äta frukost på skolan när jag kom fram men det slutade med att jag sprang runt och letade efter min akademikertröjja i en halvtimme (behöver den för jag ska jobba) och klockan hann bli tio över åtta innan jag skulle gå och då kom jag på att jag inte packat frukosten. Jag fick se mig själv som en slagen hjälte och satsar istället på att gå hem från skolan idag. Man kan tröstäta för mindre!
Tycker min bana har för många hinder för min hälsa. Men jag ska inte ge mig, det är en sak som är säker.
Hej... Har redan röstat och du kan ju gissa hur jag röstat... ler...
SvaraRaderaDu kommer fixa detta med vikten... Ge inte upp... Du är inte långt efter mig nu... Hade ju en period nyss när jag bara jojjade upp och ner... Men nu går det sakta neråt... Och då äter jag inte drinkar alls utan bara vanlig mat...
Massa kramar...