Det är nu nästan två år sedan Föräldrakommittén föddes i SOBRAS regi, med mig som dess moder. Det är nu drygt ett år sedan Föräldrakommitten flyttades till Kåren och blev ett projekt. Då bestämdes det att vi skulle få ett år på oss att känna av vilket behov som fanns hos föräldrarna. Under denna tiden har vi haft nollningsaktiviteter, en massiv reklam/informations-kampanj för föräldrar, julpyssel, möten och en undersökning har gjorts.
Detta är resultatet: när vi har haft happenings så har det kommit högst 7 personer, oftast bara en ibland ingen. På möten har bara de som varit de som varit aktiva och de har bestått av fem personer varav tre varkligen varit aktiva. Vi fick två nya men två försvann. Det betyder att det är en liten grupp som slits ut medan intresset bland föräldrarna är svagt.
Vad har Föräldrakommittén gjort då? Har Föräldrakommittén bara varit en onödig utfyllnad som tagit upp min tid helt i onödan?
Nej!
Vi har fått upp ögonen på kåren kring föräldrafrågor.
Vi har fått upp ögonen på universitetet och dess institutioner kring föräldrafrågor.
Vi har fått upp ögonen på sektionerna kring föräldrafrågor, både studiesocialt och studentpolitiskt.
I undersökningen kom vi fram till att problemen för studerande föräldrar ligger just kring tentatider, kurstider, att det saknas skötbord på toaletter samt att det är dålig information vilket är något som det var väldigt negativt respons på, universitetet fick rejäl kritik på det området. På den frågan som handlade om studiesociala aktiviteter så var det överhängande negativa svar. Det var nästan inga som ansåg att det var studiesociala aktiviteter för föräldrar med samtidigt var intresset svalt. Lite drygt 10 procent tyckte att det skulle vara intressant och lite drygt 25 procent tyckte att det kunde vara intressant i viss mån. nästan femtio procent tyckte att det var helt ointressant. Det som efterfrågades var bland annat att det skulle vara träffar för ensamstående föräldrar och att det kunde vara bra om det fanns en grupp under kåren som jobbar med studiesociala frågor.
Jag känner att jag har gjort mitt för föräldrarna på Örebro Universitet nu och kommittén läggs i malpåse. Frågan är om det kommer några föräldrar i framtiden som känner att de har engagemanget, orken och viljan för att fortsatt drivande, annars är det kårens, sektionernas och de grupper som arbetar mot diskriminering på universitetet att fortsätta driva våra frågor och jag önskar dem lycka till med en varm hand. En överlämning kommer självklart att ske vilket kommer ta en del av min tid framöver, tillsammans med hårda studier och akademikerförbundet SSR:s studentinformatörsarbete som jag tagit på mig.
Jag kanske har tagit på mig lite för mycket igen...
*gör honnör och hedrar mitt hjärtebarn som nu sakta kommer somna in*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att uttrycker dina tankar, jag ska försöka ge feedback på dessa så snart jag kan.