Jag är äldre än Ragnar

Ragnar, farbrorn som inte vill va stor.

Det här är Ragnar, han jobbar på kontor.
Han fyller 33 i maj och har 45 i skor.
Det här är också Ragnar i Ragnars fantasi.
Ju mer han tänker på det ju yngre vill han bli.

För tänk om han var tio eller kanske bara sju.
Då skulle han va' ute och leka nånting nu.
Så brukar Ragnar tänka när han sitter på sitt kontor.
För han är faktiskt farbrorn som inte vill va' stor
Ja, han är faktiskt farbrorn som inte vill va' stor

När jag var liten så tittade jag på Ragnar, mannen som inte vill va stor och tyckte han var skiiiitgammal. Som gatan. Han var nästan äldre än mina föräldrar. Han representerade vuxenlivet. Tråkigt, ensamt och ospontant. Jag ville aldrig bli vuxen och att vara över trettio verkade ju vara rena döden.

I dag är jag 33 år, jag är alltså äldre än farbrödernas farbröder, jag är gammal. Jag är ändå lite lik Ragnar för jag är lika nostalgisk, men inte till barndomen, mer till ungdomen och tonåren. När jag tänker på att jag är äldre än Ragnar så känner jag mig nästan äldre än jag brukar och något som gör att jag känner mig ännu äldre, är det faktum att när jag pratar om Ragnar, farbrorn som inte vill va stor, så är det ingen som vet vem jag pratar om. Jo, de som är i min ålder, men de jag brukar umgås med är runt tio år yngre än vad jag är och dom har ingen aning om vem Ragnar är. När jag nämner "magister Flykt" så ser de lika frågande ut. När jag suckar lite och säger "Kalles klätterträd" då skiner några upp.


Med detta vill jag säga att jag är gammal jämfört med de jag umgås med, men jag blir aldrig äldre än vad jag känner mig även om Ragnar nu råkade bli det.

Tack Olof Landström

för en stor del av min barndom.