I dag hade vi en föreläsning i etik på universitetet eller rättaresagt en klassdiskussion. Väldigt intressant. Detta var vad vi fick lära oss:
Det finns offentlig Etik som styr vårt arbete (lagar och förordningar)
Det finns förvaltningsetik som styr vårt arbete som i sin tur styrs av politik, ekonomi och befolkningen.
Det finns vår yrkesetik.
Det finns kollegial etik
och så finns det vår egen personliga etik och alla dessa etiker strider mot varandra.
Vi måste följa lagen men ibland strider lagen mot vad vi själva upplever som etiskt och uppepå det så kanske förvaltningsetiken inte riktigt går i linje med den offentliga etiken och strider än mer mot ens egna moral samtidigt som den kollegiala etiken drar sig för mycket för att hålla på yrkesetiken för att förvaltningsetiken säger sitt och mitt i allt detta motstridiga så börjar man känna en etisk frustration som leder till att man får en moralisk stress och slutar med att man blir helt utbränd om man inte gör något åt saken.
Man kan då välja mellan att genomgå en etisk klyvning, väcka, larma, viska eller helt enkelt göra sorti. Man kan förståss också helt enkelt rationalisera och så får man gå där med magsår och gråta sig till söms men va fan, man får ju lön i alla fall...
Tänk om vi hade haft den här föreläsningen på första terminen, undrar hur många avhopp det blivit då. Jag längtar verkligen till den verkliga arbetsmarknaden.
Och kom inte och säg att en socionom har det bra och är välbetald, det vill jag bara säga!
Det finns offentlig Etik som styr vårt arbete (lagar och förordningar)
Det finns förvaltningsetik som styr vårt arbete som i sin tur styrs av politik, ekonomi och befolkningen.
Det finns vår yrkesetik.
Det finns kollegial etik
och så finns det vår egen personliga etik och alla dessa etiker strider mot varandra.
Vi måste följa lagen men ibland strider lagen mot vad vi själva upplever som etiskt och uppepå det så kanske förvaltningsetiken inte riktigt går i linje med den offentliga etiken och strider än mer mot ens egna moral samtidigt som den kollegiala etiken drar sig för mycket för att hålla på yrkesetiken för att förvaltningsetiken säger sitt och mitt i allt detta motstridiga så börjar man känna en etisk frustration som leder till att man får en moralisk stress och slutar med att man blir helt utbränd om man inte gör något åt saken.
Man kan då välja mellan att genomgå en etisk klyvning, väcka, larma, viska eller helt enkelt göra sorti. Man kan förståss också helt enkelt rationalisera och så får man gå där med magsår och gråta sig till söms men va fan, man får ju lön i alla fall...
Tänk om vi hade haft den här föreläsningen på första terminen, undrar hur många avhopp det blivit då. Jag längtar verkligen till den verkliga arbetsmarknaden.
Och kom inte och säg att en socionom har det bra och är välbetald, det vill jag bara säga!
Kommentarer
Skicka en kommentar
Tack för att uttrycker dina tankar, jag ska försöka ge feedback på dessa så snart jag kan.