Varför det tar så lång tid att städa när man är ensam med två barn

När man har ägnat ungefär två timmar åt att få ordning inne i dotterns rum så går man in i köket för att laga lunch. Under tiden man lagar lunch får man gå och säga åt ungarna att dom får lugna ner sig ungefär fyra gånger. När man lagat färdigt maten får man ägna sig åt att försöka få ungarna att äta maten. När dom vägrat äta maten i ungefär en halvtimme ger man upp och låter barnen gå hungriga från bordet, svenska barn svälter inte, var det någon som sa. När de gått från bordet får man försöka städa undan alla bevis på den matbomb som hållt hus inne i köket och så får man svära tyst varje gång man trampar i den mat barnen har kastats på golvet. När man ägnat ungefär en halvtimme åt att ta bort tallrikar, fyllt diskmaskinen, sopat golvet torkat stolarna och torkat bordet så går man och ser att barnen dragit fram allt man städat så man får börja om från början.

Dottern vill vara duktig och snäll och går på toaletten ensam. När hon ska kissa tänker hon att det är lätteare att gå på pottan så hon gör det istället för att gå på toaletten. När hon kissat klart så tänker hon att hon inte behöver mammas hjälp med att tömma pottan och sen får mamma ägna en halvtimme åt att torka golvet, kasta några tidningar som hamnat mitt i det blöta kaoset samt byta kläder på dottern.

Barnen tjatar om att:
få bada
få pannkakor
få leka inne i vardagsrummet
spela tevespel
åka på tivoli

i fredags när jag sa att jag skulle städa så var det någon som sa: Va, men har inte du typ städat sedan i tisdags? och då sa jag: jo.
Det går långsamt frammåt, men det går fortare när maken är hemma. Vips, idag blev jag (nästan) klar.