När jag var liten brukade mina föräldrar släpar runt mig på lite olika fjäll här och där i vårt avlånga norrland. Jag var väl lagom upprymd och brukade väl strejka en hel del i stigspåret. När jag blev äldre, i lågstadiet för att vara mer exakt, så gick jag med i scouterna. Med dessa var jag på läger varje sommar, var på hajker varje vinter och jag levde riktigt frilufsliv. När jag åkte på läger så varken sov eller sket jag på över en vecka så när jag kom hem lät mina föräldrar mig ha fri lejd till toan, duchen, maten och sedan sängen. På dagarna jobbade man och gjorde roliga saker som segling, byggde grejer och paddlade kanot. På nätterna smög man, skrämdes, busade och sjöng vid lägerbål.
Jag har inte varit på scoutläger sedan jag var sexton år, det är alltså tretton år sedan med en snabb uträkning. När jag träffade min man började han att ge min presenter i frilufsanda och han började köpa in grejer. Vi har tält, sovsäckar, liggunderlag, trangia (fler än ett) atthamati (flera stycken) kåsor och gud vet allt. Det fyller ut källaren tillsammans med makens alla gamla datorer daterade 1980. Vi ska nu rensa här hemma och göra oss av med saker som vi inte använder. Jag har kommit underfund med att vi inte använder...
...campingsakerna...
...och det har jag väl vetat ett ganska bra tag men, att göra sig av med dem är som att säga att jag aldrig ska ut och campa igen, Aldrig vara ett med naturen. Att jag ger upp min uppväxt helt, men samtidigt, vad ska vi ha all skit till när vi ändå inte använder det *suck* Jag sa det själv, om maken måste göra sig av med åttiotalsdatorer som han inte anväder, ja, då får väl jag göra mig av med min campingutrustning. Vad gör man inte för att få lite bättre plats här hemma.
Jag skiter inte heller när vi är ute i husvagnen. Jag KAN inte...:-)
SvaraRaderaKram cissi