Spontanresa

I början av sommaren var vi iväg till Norrland och häckade där i två veckor. Sedan var det planerat att vi skulle till Stockholm och häcka där i två veckor. Barnen var inte överrens med mig om den planen för de bara grät och skrek över att dom ville hem igen. Jag kände inte att jag kunde roa mig med två barn som grät. Jag hann aldrig träffa Cissi eller Charlie eller Jenny eller Karin eller någon annan av alla som jag känner uppe i Stockholm.

På måndag börjar sonen skolan och då kan man säga att sommarens spontanitet går upp i rök. Därför kom jag på den roliga idén att vi kunde superduperspontant åka och hälsa på mina föräldrar nu i morgon. Maken ska ju ändå jobba hela helgen och det härkänns som sista chansen att åka. Det ska bli mysigt och inte bara det, jag får träffa viktsnackstjejerna från Stockholm. Det ska bli trevligt. Vi ska se om jag hinner klämma in några fler.

Cissi, jag ringer dig!