Snacka om bakhåll

Jag nattade dottern förut, strax efter sju. Jag var skittrött och mina humörsvägningar var nog rätt tydliga. När jag är så trött som jag var just då så fixar jag inte att dottern vägrar göra som jag ber henne, att hon svarar emot eller skriker och tjafsar.

Hon är tre år.

Det enda hon gör är att vägra göra som jag ber henne, svarar emot, skriker och tjafsar. Det hör liksom till hennes ålder, hon trotsar, jag bryter ihop.

Jag lyckas i alla fall få ner henne i sängen tillslut och hon ligger och ägnar sig åt allt annat än att lyssna på mig när jag läser för henne. Tillslut ger jag upp och tänker att om jag lägger mig bredvid henne en stund så kanske hon lugnar ner sig och somnar. Min dotter har en sån där ganska trång växasäng som jag aldrig skulle kommit ner i för ett år sedan, men nu kan jag komma ner och ligga bredvid dottern till och med. Jag sjunker in i en mysig stämning där bredvid min ögonsten och när hon sätter sig upp och säger att hon måste bajsa så svarar jag bara "Ja, ja, gör det, jag ligger här så länge, ropa när du är klar så kommer jag och torkar"

Sen somnade jag...

Jag vaknade dryga halvtimmen senare av att båda mina barn fnissar och har jätteroligt åt mamma som ligger och snarkar i den trånga växasängen. Dom hade tänkt vänta tills deras pappa skulle komma hem och då skulle dom sagt: "Våran bäbis ligger och sover i bäbissängen" och så skrattade dom ännu mer åt mamma som sömndrucket skrattade åt situationen. Sen fick jag lägga dottern igen, och sen sonen.

Nu ska jag snart sortera tvätten som ligger i sängen så jag kan gå och lägga mig i en normalstor säng istället. Kanske gör lite mindre ont i höften då :)