Jag har haft lite av en svacka på sistone, då jag ätit fel framförallt mellan målen. Min planering har varit att äta fil, bär och frön till frukost i veckorna och till helgen skulle jag tillåta mig att äta lite bröd. Det har fungerat ett tag men nu har jag snöat in på brödet igen. Småätandet mellan målen har också dykt upp, kanske för att jag varit så "duktig" tidigare enligt mig själv. I går fick jag kloka kommentarer kring min matrapport eftersom jag gnällde på mig själv:
Denna kommentar har gnagt lite i mig och jag har funderat och grubblat fram och tillbaka på vad tusan de faktiskt är jag vill. Det som sägs är helt sant, helt sant, men ändå, när jag tänker efter, så är det kanske inte helt sant.
Vad vill jag?
Egentligen?
Jag vet vad jag inte vill, och det är att gå tillbaka till det ställe jag var förut och jag vet att jag vill ner till 65-70 kilo. En del av mig säger att "va fasen, nu har du slitit som fan här, kan du inte bara chilla lite, äta lite gott, skita i träningen och ta igen det när skolan börjar då du kan träna på universitetet och får lite mer rutiner på vardagen" och en annan del av mig säger "Neeej, jag kan inte bara slappna av nu. Jag har kämpat jättemycket för det här och det är bara femton kilo kvar nu och det kan jag ta med en klackspark! Jag kan inte slöa nu, kämpa kämpa kämpa". Detta resulterar i att slappardelen av mig tar över min kropp och kämpardelen av mig tar över min hjärna. Det är mindre än två veckor kvar till skolan börjar och jag borde kunna ta en "semester" tills dess och liksom samla tränings och matkraft till dess utan att få dåligt samvete, men det är som om jag skäms inför mig själv när jag gör det.
Som det sett ut nu under sommaren har jag i stort sett varit i slappartaget fysiskt men i träningstaget psykiskt, kanske därför jag är lite lättirriterad hela tiden.
Jag ska i alla fall försöka äta så riktigit det går men jag låter mig själv fika ibland, ta något gott utan att krevera helt och tränar gör jag mest genom att leka med barnen. Här kommer en sista matrapport innan skolstarten den första september, för de som är intresserade:
Frukost 8:30 - en kopp te och en ost/gurksmörgås
Inget mellanmål, Lunch 12:30
- fläskkarré med ungsstekta grönsaker, tzaziki och grönsallad
Har småätit torkade jordgubbar under eftermiddagen,
så goda så när man tar en så åker handen dit automatiskt igen.
Gubben får inte köpa fler sånna till mig.
Middag: 16:00 - kyckling, kokta grönsaker
och tzaziki som vart över sedan lunchen.
I kväll kommer det bli en hel del koppar te och
något tilltugg, en smörgås eller frukt kanske.
"Med andra ord så vill du inte viktminska just nu.
Och då finns det inget jag kan skriva/säga som ändrar på det.
I så fall tycker jag att du ska äta som du vill, njuta av det,
och inte bekymra dig om det blir fel eller rätt.
Inte ha dåligt samvete eller kalla det FEL eftersom det är ditt eget val.
Så kan du återgå till viktminskningen när du har viljan igen."
Och då finns det inget jag kan skriva/säga som ändrar på det.
I så fall tycker jag att du ska äta som du vill, njuta av det,
och inte bekymra dig om det blir fel eller rätt.
Inte ha dåligt samvete eller kalla det FEL eftersom det är ditt eget val.
Så kan du återgå till viktminskningen när du har viljan igen."
Denna kommentar har gnagt lite i mig och jag har funderat och grubblat fram och tillbaka på vad tusan de faktiskt är jag vill. Det som sägs är helt sant, helt sant, men ändå, när jag tänker efter, så är det kanske inte helt sant.
Vad vill jag?
Egentligen?
Jag vet vad jag inte vill, och det är att gå tillbaka till det ställe jag var förut och jag vet att jag vill ner till 65-70 kilo. En del av mig säger att "va fasen, nu har du slitit som fan här, kan du inte bara chilla lite, äta lite gott, skita i träningen och ta igen det när skolan börjar då du kan träna på universitetet och får lite mer rutiner på vardagen" och en annan del av mig säger "Neeej, jag kan inte bara slappna av nu. Jag har kämpat jättemycket för det här och det är bara femton kilo kvar nu och det kan jag ta med en klackspark! Jag kan inte slöa nu, kämpa kämpa kämpa". Detta resulterar i att slappardelen av mig tar över min kropp och kämpardelen av mig tar över min hjärna. Det är mindre än två veckor kvar till skolan börjar och jag borde kunna ta en "semester" tills dess och liksom samla tränings och matkraft till dess utan att få dåligt samvete, men det är som om jag skäms inför mig själv när jag gör det.
Som det sett ut nu under sommaren har jag i stort sett varit i slappartaget fysiskt men i träningstaget psykiskt, kanske därför jag är lite lättirriterad hela tiden.
Jag ska i alla fall försöka äta så riktigit det går men jag låter mig själv fika ibland, ta något gott utan att krevera helt och tränar gör jag mest genom att leka med barnen. Här kommer en sista matrapport innan skolstarten den första september, för de som är intresserade:
Frukost 8:30 - en kopp te och en ost/gurksmörgås
Inget mellanmål, Lunch 12:30- fläskkarré med ungsstekta grönsaker, tzaziki och grönsallad
Har småätit torkade jordgubbar under eftermiddagen,så goda så när man tar en så åker handen dit automatiskt igen.
Gubben får inte köpa fler sånna till mig.
Middag: 16:00 - kyckling, kokta grönsakeroch tzaziki som vart över sedan lunchen.
I kväll kommer det bli en hel del koppar te och
något tilltugg, en smörgås eller frukt kanske.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaJag blir hungrig bara jag ser dina bilder!
SvaraRaderaNu MÅSTE jag ju gå till köket och göra lite frukost.
Kram cissi