Inled mig icke i frestelse...

...för jag har ingen karaktär, överhuvudtaget. Speciellt inte när jag är sjuk, då är sockertrollet gigantiskt, det har armerat sig till tänderna med dåligt inflytande och bra godisargument och dess vapendragare är min egen man. Jag hade precis städat undan allt godis här hemma, slängt in det lååångt in i skafferiet och packat ner på ställen där jag inte skulle snubbla över det och falla för frestelsen.
Då går den djävulen, alltså sockermonstrets vapendragare, min man, och köper MER godis. När jag säger mer godis så menar jag inte att han går och köper en liten påse gott och blandat, nej, han köper två kilo färskt gott godis som är just det där godiset jag älskar allra allra allra mest.
Det har gått riktigt bra ändå. Jag har sett påsarna ligga inne i ett hörn av köket och jag vet vad som ligger i men jag har visat min styrka inför sockermonstret, tittat det rätt i ögonen och sträckt på mig och sagt att "Nehej nu. Här ska det inte vara något godis för jag har bestämt mig, jag ska gå ner i vikt och vara hälsosam!"Sen kommer förkylningen och sänker mitt imunförsvar, framförallt sockermonsterförsvaret. Det har gått rätt så bra i alla fall. Jag har inte rört påsarna. Nu är min man också sjuk och han och Magnuz sitter just i detta ögonblick och smörjer godiskråset...

... då brast det

jag har ätit godis

fan

jävlar!












Helvete...

Men det var gott!