Nu äntligen så har min son tagit sina första stapplande tramptag på cykeln. Så som vi tragglat och tjatat och fixat och donat med det där cyklandet. Sonen, sju år, har inte vågat cykla. Han har blåvägrat och jag har stått som nån slavdrivare och tvingat honom att ta sig fram och tillbaka på trottoaren.
I dag var maken ute med sonen för att få honom att traggla sig fram och tillbaka. Nu är det alltså inte så att han haft fötterna på tramporna när han tragglat utan han har bara varit tvungen att ta sig fram och tillbaka med rumpan på sadeln och fötterna i marken, för att bygga upp balansen. Maken tog fram den lilla bäbiscykeln som sonen vuxit ur, den som är lagom åt lillasyster på tre år. Sonen satte sig och tragglade på den och tog sig fram med fötterna i backen och sparkandes frammåt och helt plötsligt...
...satte han fötterna på tramporna och for i väg.
Nu cyklar han fram och tillbaka i full fart och är så duktig. Fortfarande på den lilla cykeln. Jag ska se om det går att få honom att cykla på den stora, men det blir ett senare projekt. Huvudsaken är att han cyklar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att uttrycker dina tankar, jag ska försöka ge feedback på dessa så snart jag kan.