Inte på socialkontoret jag praktiserar i alla fall. När jag kör mina grejer så brukar kommentarer likt "Jaha, och nu kommer du igång med din humor igen" hagla, men ingen verkar dra på smilbanden det minsta. Men jag kan inte vara tyst ändå utan låter kommentarerna dyka upp så där naturligt som är naturligt för mig, fråga bara dom i klassen, men dom verkar mer roade av den i alla fall.
Exempel idag:
Vi höll på att byta plats på två skrivbord. Det ena av dessa skrivbord var höj-, och sänkbart vilket innebar att det satt fast i väggen med en sladd. Precis när vi skulle ta oss ut därifrån med bordet upptäckte någon att sladden satt i och utbrast: "OJ!" och drog ut den varpå jag replikerade:
"Vilken tur att du upptäckte det där, annars kanske vi skulle fått sladd!"
*Ingen reaktion*
Strax efteråt satt jag och min man och åt lunch varpå jag berättade historien för honom. Jag är nämligen ganska road över att ingen kopplar min humor, det känns nästan ännu roligare att dra min humor eftersom jag är ganska inne på sån där genre av ironisk humor och det känns snudd på ironiskt att INGEN och jag menar verkligen INGEN fattar min humor.
Så här löd i alla fall vårt samtal, jag och min mans alltså:
*jag berättar storyn*
maken:*garvar*man skulle kunna säga att du inte riktigt fick kontakt.
Jag: nä, dom kopplade nog inte riktigt.
sen garvade vi båda två.
Det är roligt.
Exempel idag:
Vi höll på att byta plats på två skrivbord. Det ena av dessa skrivbord var höj-, och sänkbart vilket innebar att det satt fast i väggen med en sladd. Precis när vi skulle ta oss ut därifrån med bordet upptäckte någon att sladden satt i och utbrast: "OJ!" och drog ut den varpå jag replikerade:
"Vilken tur att du upptäckte det där, annars kanske vi skulle fått sladd!"
*Ingen reaktion*
Strax efteråt satt jag och min man och åt lunch varpå jag berättade historien för honom. Jag är nämligen ganska road över att ingen kopplar min humor, det känns nästan ännu roligare att dra min humor eftersom jag är ganska inne på sån där genre av ironisk humor och det känns snudd på ironiskt att INGEN och jag menar verkligen INGEN fattar min humor.
Så här löd i alla fall vårt samtal, jag och min mans alltså:
*jag berättar storyn*
maken:*garvar*man skulle kunna säga att du inte riktigt fick kontakt.
Jag: nä, dom kopplade nog inte riktigt.
sen garvade vi båda två.
Det är roligt.
Jag måste säga att jag skrattade inombords när jag läste ditt inlägg. (Jag skrattar sällan högt). Sen bad jag johnny läsa det, eftersom humorn "är så ni!" Johnny skrattade högt, då trodde jag han läst klart hela inlägget. Men han hade "bara" kommit till ditt första skämt. Så han skrattade högt två gånger till. Det är skönt att det finns de som roar och de som blir roade!
SvaraRaderaKram cissi
Jag skratta jag mä....
SvaraRaderaDet var lolit!!
Kram Mia