tvångsfrälst

Nu har jag varit på min sons skolavslutning, i kyrkan.
Visst jättefint, fin akustik men väldigt dålig sikt på grund av alla pelare så jag fick inte se min son sjunga, jag fick däremot höra hans röst blandad med alla andra barns röster så jag kunde egentligen inte höra honom så sett, jag bara utgår ifrån att hans röst faktiskt var med i kören.

Det var en hel bunt med julpsalmer och en mysko julspel eller julberättelser om flugor, och det var fint och pedagogiskt och barnen var så duktiga och satt tysta hela dom fyrtiofem minuter det höll på, och det vet jag att det är en riktig bravad för ett sexårigt barn, så fröknarna har verkligen drillat dom små.

Det enda som jag reagerade på var att prästen var tvungen att frälsa alla där inne, jag ville inte bli frälst, jag är inte troende och känner inte att jag ska bli tvungen att bli frälst bara för jag vill vara med på mitt barns avslutning och höra dom sjunga och få dela det med dom. Jag kan tänka mig att det känns ännu jobbigare för andra som har en annan tro och då kanske till och med håller sig borta från avslutningen.

Det är ju en gammal fin tradition att ha avslutningar i kyrkor och därför helt omöjligt att tänka om där, även om skolan av i dag ska vara religiöst obunden (vilket på något sätt krockar med kyrkoavslutningar).
Även att ge sina barn en omgång stryk varje jul, de så kallade julklapparna, var också en gammal "fin" tradition som vi hade i sverige förr i tiden, men det har vi som tur är kunnat gå ifrån som så många andra gamla fina traditioner som fallit i glömska idag.

Ja ja, få se hur lång tid det tar innen den här frälsningen ramlar av mig och jag kan gå tillbaka till mig okristerliga leverne och känna mig ofrälst igen.