magsjuka har gått på barnens dagis och fritids i antal veckor nu, två månander minst. Barnen har inte blivit sjuka. Mina gruppkompisar har båda legat i magsjuka, men jag har klarat mig. Arbetskamrater på min mans jobb har blivit magsjuka, men min man har klarat sig hela tiden.
I dag skulle min mans sida av släkten komma över på lite tidigare julfirande i morgon skulle vi bege oss till stockholm i bilen. Hela veckan har jag slitit för att få ordning på huset, tvättat för att vi skulle ha kläder med oss till stockholm och väskorna är nästan färdigpackade förutom vissa saker som fortfarande hänger på sträcket.
I går kväll skulle jag ta det sista i vardagsrummet och baka en saffranskaka som vi skulle kunna mumsa på med pers släkt men så blev det inte. Nej nej, tomten har nämligen läst fel på vår julklappslista och fått för oss att vi vill ha MAGSJUKA I JULKLAPP!!!
Sonen började klaga över illamående vid åtta och vid nio fyllde han bakbunken med kräks istället för saffranssmet. Sen spenderades resten av kvällen med att byta lakan, springa och sjölja ur bakbunken, klappa, trösta, jaga vitpepperkorn och vid två somnade jag i en av barnens sänger som är för kort och för hård så jag har knappt sovit i natt alls.
Julfirandet med makens släkt blev självklart inställt och vi vågar inte åka till stockholm förrän på julafton så vi inte åker dit och insjuknar där och smittar ner alla samt ställer in hela julfirandet. Så det blev ingen granklädnad för barnen i år, jag tycker synd om dom för det.
Jag själv ligger just nu i sängen och mår... inte så bra. Jag har haft migränliknande huvudvärk hela dagen, från början såg jag det som ett naturligt steg efter en dåligt sömnnatt med uppvaknade vid åtta då dottern ville upp leka med mamma. Men jag har druckit, jag har sovit jag har verkligen kämpat för att ta bort det, men vet inte vad jag ska göra. Illamående har infunnit sig också och självklart är jag orolig att jag nu ska vandra sonens stig i kväll. Det finns tre naturliga anledingar till att jag skulle må som jag gör:
I dag skulle min mans sida av släkten komma över på lite tidigare julfirande i morgon skulle vi bege oss till stockholm i bilen. Hela veckan har jag slitit för att få ordning på huset, tvättat för att vi skulle ha kläder med oss till stockholm och väskorna är nästan färdigpackade förutom vissa saker som fortfarande hänger på sträcket.
I går kväll skulle jag ta det sista i vardagsrummet och baka en saffranskaka som vi skulle kunna mumsa på med pers släkt men så blev det inte. Nej nej, tomten har nämligen läst fel på vår julklappslista och fått för oss att vi vill ha MAGSJUKA I JULKLAPP!!!
Sonen började klaga över illamående vid åtta och vid nio fyllde han bakbunken med kräks istället för saffranssmet. Sen spenderades resten av kvällen med att byta lakan, springa och sjölja ur bakbunken, klappa, trösta, jaga vitpepperkorn och vid två somnade jag i en av barnens sänger som är för kort och för hård så jag har knappt sovit i natt alls.
Julfirandet med makens släkt blev självklart inställt och vi vågar inte åka till stockholm förrän på julafton så vi inte åker dit och insjuknar där och smittar ner alla samt ställer in hela julfirandet. Så det blev ingen granklädnad för barnen i år, jag tycker synd om dom för det.
Jag själv ligger just nu i sängen och mår... inte så bra. Jag har haft migränliknande huvudvärk hela dagen, från början såg jag det som ett naturligt steg efter en dåligt sömnnatt med uppvaknade vid åtta då dottern ville upp leka med mamma. Men jag har druckit, jag har sovit jag har verkligen kämpat för att ta bort det, men vet inte vad jag ska göra. Illamående har infunnit sig också och självklart är jag orolig att jag nu ska vandra sonens stig i kväll. Det finns tre naturliga anledingar till att jag skulle må som jag gör:
- jag har blivit smittad och kommer att ligga och kräkas i natt
- jag är så himla rädd för att ha blivit smittad att jag nu utvecklat symtomen psykiskt
- jag har stressat så himla mycket inför den här helgen och när ingenting blir av så ger min kropp upp i stressymtom som yttrar sig genom slöhet, huvudvärk och illamående.
usch jag lider med dig! jag har än så länge lyckats undvika det där *ta i trä*
SvaraRaderaprecis så har jag sagt varje dag när alla andra har fallit dig, att knacka sin i i träskallen har uppenbarligen inte hjälpt :(
SvaraRadera