engagemang

Jag läste för inte så länge sedan om olika personlighetstyper. Jag har googlat lite för att kunna lägga upp här men jag är för trött och oengagerad just nu för att orka hitta. I alla fall så handlade det om vilka som gör det som krävs, och vilka som inte gör det som krävs.

Om det är så att man är i en förening och det är inte sagt vem som ska ha ansvar för en viss sak, alltså det är inte bestämt roller inom föreningen. Om det då är något som behövs göras så känner den största delen av mänskligheten att "tja, nån annan kan ju göra det, det ligger ju inte på mitt bord så... jag behöver ju inte..." vilket är den enklaste vägen eftersom det oftast finns någon som i stället har den här inställningen "oj, om inte jag gör det här så kommer det inte bli gjort".

Jag tror att dessa få stackare som känner detta krav på aktion lätt blir utbrända eftersom, enligt det jag hörde som jag inte kan refererat till, de flesta i denna värld är den andra personlighetstypen, som inte känner att det hänger på den personen och därför skall det inte göras.

Feministgruppen på universitetet är en platt förening och jag funderar på hur det fungarar där. Jag menar, majoriteten tycker säkert att det fungerar prima, men en eller två personer kanske tycker att det är lite väl jobbigt. I Föräldrakommittén har vi inte kommit så långt att vi har valt in en styrelse och jag kan känna att det skulle vara skönt om det blev en invald snart. Vi är inte så många men det är ändå en väldigt duktig uppdelning på vilka som gör någon och vilka som inte gör något.

Som det ser ut nu så är jag spindeln i nätet, den som har fingret med i spelet överallt och håller reda på allt och potionerar ut det som ska göras, eller oftast gör det själv för annars blir det inte gjort. Sen har vi min högra hand, Pucko, som är med överallt där jag är och pillar hon också, jag är väl den som springer och gör det mesta spontant och hon gör det som behövs när hon får veta att det behövs. Vi har en hemsideansvarig som, inte gör det han måste om inte jag eller pucko sitter över honom och talar om vilka knappar som ska tryckas. Och sen har vi två som är med, som jag inte riktigt vet vad dom gör.

Nu har vi två nya, dom tror och hoppas jag på kommer vara lika aktiva som jag och pucko, för jag orkar inte dra lasset längre.
Vid terminskiftet funderar jag starkt på att sätta mig ner med så många i gruppen som möjligt, och då måste de två nya och pucko vara med, och så röstar vi igenom olika positioner óch då kommer jag lämna över så mycket ansvar som möjligt så jag slipper gå iväggen för jag orkar inte dra detta lass länge till.

Jag börjar start få krupp på dieten också, inte så att jag har varit nära att äta något som inte borde eller kännt ett överhängande sug när andra äter för det klarar jag rätt bra. När jag väl bestämt mig så är det en sådan stark spärr som gör att jag verkligen inte KAN gå emot dieten. Men jag känner mig sur och grinig, har kort stubin, är trött och min pedagogik är lika med noll.

Fy fan va livet suger just nu!