Tack gode gud för tvätthögen

I vår familj är vi lite lata så vi brukar bara öppna källardörren och kasta ner smutskläderna där och sen sorterar vi högen när den blivit tillräckligt stor.
Trappen i sig är väldigt brant och lite otäck. Nu, alldeles nyss så gick resten av familjen ner i källaren för att bada och maken kikar in och säger några ord till mig när vi hör det där otäcka ljudet som man bara inte vill höra. Ljudet av ett litet barn som dråsar ner för trappan. Både jag och maken rusar fram till trappen och där längst nere ligger vår dotter som är snart tre år, och gråter. Gråten vid detta ögonblick var ett av det mest lugnande ljuden, i alla fall för mig. Gråten säger till mig: hon lever, hon kan andas, hon är så pass hel att hon orkar gråta. Vad just hennes gråt talade om för mig var också att det inte var något direkt brutet, för ett barn som verkligen verkligen verkligen har ont, brutit ett ben eller liknande, deras gråt är mycket mycket värre än detta. Denna gråt sa mer att hon var rädd, chockad och hade lite ont, men inte mer än några blåmärken. Tack gode gud att hon landade mjukt, i smutsklädeshögen!