"jag är död förstår du"

I dag har varit en sån där dag som inte ens borde funnits med i almenackan, det kommer i alla fall inte var någon dag som jag vill komma ihåg. När jag vaknade i morse, vid halv tio, så trodde jag att det enda rätta skulle vara ett nödskott för jag mådde så fruktansvärt... som jag förtjänade. Efter en huvudvärkstablett och tre timmars extra sömn så var jag människa nog att ligga framför teven hela dagen.

På fredagen, efter tentan, så skulle jag ha ätit gott med bäääbs och sen partat. Bäääbs satt i en lägenhet inne i stan så jag fick roa mig på egen hand. Jag sminkade mig och gick till Bärseback där en ganska fin bunt människor samlats. Jag var under hela kvällen skjuten i huvudet och om någon frågade vad jag var utklädd till så citerade jag bara bergmans film viskningar och rop "jag är död förstår du".
Jag hade mitt eget barskåp som bestod av pina colada, san fransisco och baileys samt två öl. Jag minglade friskt, hade intressanta diskussioner om oralsex, min hjärna och hemska tentor. Zelda var även där, fast jag tyckte det var mycket roligare att se likheten till hobbitar så han blev kallad olika hobbitnamn under kvällen, han var mycket upprörd över detta och gav mig många zeldalektioner under kvällen, även om jag dyrt och heligt lovade att jag visste precis vem zelda var.

När det var dags att gå till kåren så var jag rejält kalas men det hejdade mig inte från att inhandla mer öl. Jag begick harakiri vid flertal tillfällen av den lilla hobbitens svärd och jag fretenerade med alla möjliga typer av skumt folk. Liemannen jagade mig lite eftersom jag uppenbarligen var död fast han inte hämtat mig än, årets nolla från min nollningstid pratade om... något, kommer inte ihåg vad men det var väldigt trevligt. En annan snubbe hade trevliga lajvdiskussioner med mig (om det nu var möjligt, jag hade i alla fall trevligt). Ja just det, björnligan var efter mig en del under kvällen också.

Efter att ha stått vid en fullknökad bar för at handla öl, sedan minglat runt och sedan fått stå och trängas i baren igen så kom jag på den smarta iden, att handla två öl istället för en. Precis när jag gjort det så... går brandlarmet och alla ska utrymma lokalen. Paniken uteblev fullständigt men jag tänkte att det nog var säkrast att göra som brandlarmet ville. Men jag skulle inte vara så dum att jag på det sättet skulle förlora de helt nyinköpte ölen. Så jag gömde dessa i overallens ärmar. När jag kommit ut så kände jag att jag lika gärna skulle kunna gå till efterfesten på publicum, eftersom jag vanligtvis missar dessa då jag vankar hem före tolv. Nu var jag igång till nära två, så det var några förvånade miner när jag studsa in på publicum med mina två nyöppnade öl i nävarna.

Speciella händleser från kvällen som kräver sin anektdot:
När en snubbe utklädd till swat-teamsnubbe ska göra en cool entre på Bärseback och kastar sig över en soffa och landar på en stol som han inte var beredd på skulle vara där, voltar och hamnar i en mycket underlig pose under stolen och utbrister: den stolen såg inte jag. Jag försökte förmedla att jag trodde swat-teamare var mer graciösa än han.

Jag blev tre gånger under kvällen attackerad av Fia som kastade sig över mig och försökte släta av mig, jag blev lika överrumplad varja gång.

Axel hade som vanligt gått in hårdas i sin utklädning och hade detta år full patientmundering med dropphållare på hjul samt slangar. Sjukare än den mannen kan man nog inte bli.

Finaste munering var ändå killen i madrass som hade skrivet på densamma: "Det faktum att jag är en madrass, innebär inte att jag ligger med alla. Så sluta tjata!

Nu ska jag fortsätta med att jobba på att bli människa igen! Godnatt