Idag är jag trött.
Förutom det att jag inte kom i säng före tolv i går och såg fram emot en natt på endast sju timmar, så blev den ju ännu kortare.
Dottern har (troligen) fått öroninflammation och hon grät hela natten på grund av att det gjorde ont i örat. Maken, som är ledig idag, fick springa hela tiden men det var ju inte så att jag sov som en stock för det. Jag var väldigt deltagande, kanske inte så mycket i rörelser, men dock i tanke.
Tillslut fick hon flytta in i våra sängar, och då valde hon naturligtvis mig att ligga hos. Jag tog det naturligtvis som en komplimang och jag blev väldigt varm och hjärteroten, men jag fick ju inte sova för det. Hon klättrade på mig, grät mig i örat, satt upp och snyftade, snorade ner mig och snodde täcke och kudde av mig.
Tillslut kom mamma på den värsta av elakheter. Vi skulle ge henne en supp så hon kunde sova. En supp, alltså en alvedon mot öronsmärtan, rätt upp i stolgången! Alla som tagit tempen i rumpan, vet hur obehagligt detta är, men som vuxen förstår man ju varför. Min sexåring kan jag förklara det för också. Han gnäller, men han förstår. En snart treåring kan man försöka förklara för. Man kan mycket väl tro att man lyckats, men de förstår ändå inte riktigt varför vi är så grymma.
Dottern låg ner, jag höll om henne, och pappa preparerade suppen. Min dotter tittade på mig med ögon som sa "varför gör ni så här mot mig, mår jag inte redan tillräckligt dåligt?" samtidigt som en tår rann ner för kinden. Jag kände mig som en torterare! Sen fick hon en lång varm kram av mig, och efter tio minuter hade hon slutat gnälla över öronvärken och efter ytterligare fem minuter sov hon som det lilla barn hon är.
Det är jobbigt att vara vuxen och ta sånna där grymma beslut, även om jag vet att det är det bästa i slutändan, så är det inte kul att behöva beordra dom. Och nu kan vi ju se fram emot tio dagars oral plåga, då vi ska få i henne denna vidriga medecin som dom påstår ska smaka frukt eller godis, men som istället har någon kvälvningsaktiverande smak som får barn att fullständigt vägra öppna munnen.
Jag är trött... nu ska jag läsa kurslitteratur, det blir nog uppiggande...
Förutom det att jag inte kom i säng före tolv i går och såg fram emot en natt på endast sju timmar, så blev den ju ännu kortare.
Dottern har (troligen) fått öroninflammation och hon grät hela natten på grund av att det gjorde ont i örat. Maken, som är ledig idag, fick springa hela tiden men det var ju inte så att jag sov som en stock för det. Jag var väldigt deltagande, kanske inte så mycket i rörelser, men dock i tanke.
Tillslut fick hon flytta in i våra sängar, och då valde hon naturligtvis mig att ligga hos. Jag tog det naturligtvis som en komplimang och jag blev väldigt varm och hjärteroten, men jag fick ju inte sova för det. Hon klättrade på mig, grät mig i örat, satt upp och snyftade, snorade ner mig och snodde täcke och kudde av mig.
Tillslut kom mamma på den värsta av elakheter. Vi skulle ge henne en supp så hon kunde sova. En supp, alltså en alvedon mot öronsmärtan, rätt upp i stolgången! Alla som tagit tempen i rumpan, vet hur obehagligt detta är, men som vuxen förstår man ju varför. Min sexåring kan jag förklara det för också. Han gnäller, men han förstår. En snart treåring kan man försöka förklara för. Man kan mycket väl tro att man lyckats, men de förstår ändå inte riktigt varför vi är så grymma.
Dottern låg ner, jag höll om henne, och pappa preparerade suppen. Min dotter tittade på mig med ögon som sa "varför gör ni så här mot mig, mår jag inte redan tillräckligt dåligt?" samtidigt som en tår rann ner för kinden. Jag kände mig som en torterare! Sen fick hon en lång varm kram av mig, och efter tio minuter hade hon slutat gnälla över öronvärken och efter ytterligare fem minuter sov hon som det lilla barn hon är.
Det är jobbigt att vara vuxen och ta sånna där grymma beslut, även om jag vet att det är det bästa i slutändan, så är det inte kul att behöva beordra dom. Och nu kan vi ju se fram emot tio dagars oral plåga, då vi ska få i henne denna vidriga medecin som dom påstår ska smaka frukt eller godis, men som istället har någon kvälvningsaktiverande smak som får barn att fullständigt vägra öppna munnen.
Jag är trött... nu ska jag läsa kurslitteratur, det blir nog uppiggande...
Kommentarer
Skicka en kommentar
Tack för att uttrycker dina tankar, jag ska försöka ge feedback på dessa så snart jag kan.