
Nätterna var högljudda då ett centralt beläget hotell kommer med de nattliga utryckningsfordonen som åkte precis utanför fönstret hos oss hela dygnet runt. Men det var gångavstånd till Covernt garden, Piccadilly Circus och Madame Tussauds (om man inte har ett litet barn med sig)

Kaffet och teet.
Modern min dricker ju kaffe och innan vi kom på att hon kunde använda det instant coffee som de hade i små påsar på rummet så var hon lite lätt frustrerad. Men när man tog en kopp engelskt kaffe, fyllde med en och en halv påse instant coffee så blev den faktiskt drickbar. Jag själv sa jag vid ett tillfälle att England, som är en att av de ledande länderna när det gäller te är lite väl insnöade på tepåsar. Jag fick faktiskt sällan tepåsar men teet var så beskt att jag var nöjd över beslutet att ta med mig mitt eget te som jag tog på frukost och kväll. English breakfast-te har aldrig varit min kopp te, och det var det jag fick, jämt!
Först dagen valde vi att ta tunnelbanan till madame tussauds.

Planen var att vi skulle till London Dungeon dagen efter, men av olika anledningar blev det ändrade planer. (Sonen upptäckte när vi var på väg in att det var väldigt väldigt väldigt otäckt, så han fick panik, skrek av skräck och låg skakandes på golvet så vi fick gå ut igen, jag tyckte det var anledning nog att avbryta planen)

Istället gick vi till en av Englands största leksaksaffärer, där hade dom massor av roliga saker. Överst till vänster kör sonen med en radiostyrd bil som blinkar i olika färger och kör jättefort. Mitten längst upp är alla trollspön från de som betyder något i Harry Potter och sen har vi Harry själv, i Lego. Vi köpte där en rosa skällande hund till dottern, en björn som spelar trummor och visslar till sonen och lite annat.
Sen gick vi vidare till Carnaby Street där jag inte hittade något av intresse direkt utan köpte mest linsvätskor för hela slanten. Sen åkte vi vidare till Covernt garden där sonen blev trollbunden av ett balanstrick och vi inhandlade lite fler presenter.
Presenter presenteras vid senare tillfälle.



London och köerna.
När gick till Madame så hade vi biljetter som gjorde att vi fick gå före kön, vilket jag var glad över för det är kön till vänster på bild.
När vi kom till London dongeun så hade vi inte biljetter för att gå före i kön men mamma är en riktig lurendrejare (jag är så stolt). Vi blev hänvisade till en jättelång kö som vi senare fick höra tog tre timmar och mamma visade upp ett papper för en av killarna där det stod på svenska att om man beställde via nätet så skulle man få gå före i kön. Hon översatte för killen som snabbt tog oss förbi kön och lät oss gå in först av alla. Sen att pappret bara var en reklamsida för att man skulle köpa biljetterna på nätet och inte hade något med de biljetter vi hade att göra, det var ju inte så viktigt. Tur var ju det att vi fick gå före för annars hade det känts än värre att efter tre timmar OCH sexhundra kronor, få gå ut igen utan att få uppleva något.
Kön på den högra bilden var kön för att komma ombord på färjan som tog oss uppför themsens bruna strömmar, under broar och med en härlig guide som skämtade friskt med Londons alla monument. Vill bara säga att vi stod FÖRST i den kön! (som uppenbarligen var mycket längre när vi väl stod där eftersom vi, när bilden togs, har gått ombord och sedan promenerat upp på soldäck och hittat platser att sitta på)
Sista kvällen ägnade jag i sällskap av Lindchen och hennes sambo Darren som bodde lite utanför centrala London. Vi satt och åt en god middag i en helt underbara liten trädgård invid ett typiskt engelskt hus.
När gick till Madame så hade vi biljetter som gjorde att vi fick gå före kön, vilket jag var glad över för det är kön till vänster på bild.
När vi kom till London dongeun så hade vi inte biljetter för att gå före i kön men mamma är en riktig lurendrejare (jag är så stolt). Vi blev hänvisade till en jättelång kö som vi senare fick höra tog tre timmar och mamma visade upp ett papper för en av killarna där det stod på svenska att om man beställde via nätet så skulle man få gå före i kön. Hon översatte för killen som snabbt tog oss förbi kön och lät oss gå in först av alla. Sen att pappret bara var en reklamsida för att man skulle köpa biljetterna på nätet och inte hade något med de biljetter vi hade att göra, det var ju inte så viktigt. Tur var ju det att vi fick gå före för annars hade det känts än värre att efter tre timmar OCH sexhundra kronor, få gå ut igen utan att få uppleva något.
Kön på den högra bilden var kön för att komma ombord på färjan som tog oss uppför themsens bruna strömmar, under broar och med en härlig guide som skämtade friskt med Londons alla monument. Vill bara säga att vi stod FÖRST i den kön! (som uppenbarligen var mycket längre när vi väl stod där eftersom vi, när bilden togs, har gått ombord och sedan promenerat upp på soldäck och hittat platser att sitta på)
Kommentarer
Skicka en kommentar
Tack för att uttrycker dina tankar, jag ska försöka ge feedback på dessa så snart jag kan.