Som sig bör fick hon ha en liten brudkrona med flor. Floret fick dock bara svart, av många olika anledningar, dom säljer inte vitt myggnät längre och dessutom har hon ju barn med karln hon gifter sig med.
Efter frukosten bar det av till Boda Borg, något som hon trodde sig skulle gå lätt som en plätt eftersom hon tävlat i Boda Borgs SM. Men tji fick hon för hon hade aldrig varit i Karlskogas Boda Borg så det gick faktiskt riktigt uselt. Kan ha att göra med att hon hade tre totala nollor med i laget förståss.
Efter Boda Borg slappnade vi av på relaxen och hällde i oss alkohol och snackade vikt, snusk, föräldraskap och förhållanden. Många av samtalen fortsatte sedan Hemma hos Mia tills sent på kvällskvisten.
Själva bröllopet var jättefint, åtmindstone det vi fick sett. Vi kom nämligen en kvart försent då Eniro lurat ut oss på småvägar som inte ledde någontans. Efter en tjugo minuters rallykörande på små grusvägar där det till och med stod att det var förbjudet att köra, så gav vi upp och tog stora vägen tillbaka igen och... vad får vi se om inte KYRKAN! Vi försökte smyga in så tyst som möjligt men det var svårt att göra det helt obemärkt då den lilla tärnan som stått och letat efter vår dotter högt väser så det hörs i hela kyrkan "E, Du är seeeeeen" och sen frenetiskt vinkar till henne och viskar saker så hela kyrkan hör, vår dotter var inte tyst hon heller.
Sedan var det middag. Dom hade gjort det så fint, dukningen var jättesöt med vita hjärtan och handskrivna sittplatskort. Maten var jättegod och sällskapet var otroligt trevligt.
middagen var utrustad med en otroligt trevlig fotograf, bartender och toastmaster, Lax. Tror inte han satt mycket under kvällen. Mot småtimmarna kom han ut med en champagneflaska och sa "nu är det min tur" öppnade och drack direkt ur flaskan. Det var han värd!
Under kvällen såldes den tavla som brudgummen egenhändigt målat på sin svensexa. Den gick för närmre 1000 kronor.
Åh du måste hälsa "Jennifer" från mig och gratta till bröllopet :)
SvaraRaderawill do
SvaraRadera