Resultatet.

Dottern satte i sig fem stycken och sonen uttryckte att de var ätliga och åt en, vilket är ett mycket positivt betyg från hans sida.

Jag själv är mycket nöjd med resultatet. Jag tog bara köttfärs och blandade i tacokrydda. Kramade fast färsen på spett och lade på kanten av en ugnsform så att köttet var i luften. Femton minuter på 225 grader och sätt på grill de sista fem minutrarna för att få lite mer färg. Servera med ris och tzatziki (hade tyvärr inte det sistnämnda så det fick bli vanlig vitlöksås).

En till himla positiv sak med spetten är att när det grillas droppar fettet ner i pannan under så det blir rena rama smal.maten också.

Prova något nytt

Hade köttfärs i kylen som behövde tilllagar men är lite trött på det där vanliga: köttbullar, köttfärssås bla bla bla...

Så jag provar med att improvisera fram lite köttfärsspett, håll tummarna för att dom är spettiga också efter ugnsbesöket.

Fy satan va skönt det kan vara att få rätt svart på vitt

(trots att man visste att man hade det hela tiden)

Jag läser just nu arbetsrätt med arbetsmiljörätt på universitetet för att öka chanserna att faktiskt få jobba med personalfrågor. En av anledningarna till att jag vill det är för att jag råkat ut för folk som inte riktigt vet vad dom håller på med i just de befattningarna. Bland annat har jag varit med om följande:

En anställd får starkt rengöringsmedel i ögat vilket resulterar i att ögat sväller igen och blir högrött. Hon kan inte se något alls på ögat. Jag frågar arbetsledare på plats om han ska skriva en skaderapport, han tittar på mig som om jag just pratat om ufon. Han har aldrig hört talas om vad det är varpå jag förklarar att det är viktigt i uppföljningssyfte och för att hon som fått rengöringsmedlet i ögat ska kunna få ut ersättning från försäkring om hennes syn skulle bli permanent påverkad.

Dagen efter tar jag upp detta med personalchefen och ifrågasätter att ansvarig arbetsledare på plats inte har information om arbetsskaderapportering. Hon svarar då att det inte är hans ansvar utan hennes. Jag frågar då henne om hon ska skriva en skaderapport varpå hon svarar att hon var ju inte på plats så hon kunde ju inte göra det i efterhand framförallt inte om inte arbetsledare i fråga rapporterar till henne att det inträffat. Jag ifrågasätter tänket eftersom arbetsledaren inte ens hade kunskap om att detta skulle göras, hur kunde då han rapportera det till henne, det var ologiskt. Hon uttryckte att jag var jobbig och samtalet var över.

Dagarna gick och snart var det personalmöte. Jag ansåg att det var viktigt att folk visste om att det ska skrivas rapporter vid skador under arbetstid så jag tog upp frågan igen och försökte informera alla som jobbade om vikten med skaderapportering. Personalchefen fick ett utbrott på mig då hon skrek att det där hade vi allt redan pratat om och rett ut och det hade inte de andra med att göra så jag skulle fan bara sitta och hålla käften!

Läste precis ARBETSMILJÖVERKETS FÖRFATTNINGSSAMLING:

6 § Arbetsgivaren skall fördela uppgifterna i verksamheten på ett sådant sätt att en eller flera chefer, arbetsledare eller andra arbetstagare får i uppgift att verka för att risker i arbetet förebyggs och en tillfredsställande arbetsmiljö uppnås.
Arbetsgivaren skall se till att de som får dessa uppgifter är tillräckligt många och har de befogenheter och resurser som behövs. Arbetsgivaren skall också se till att de har tillräckliga kunskaper om
– regler som har betydelse för arbetsmiljön,
– fysiska, psykologiska och sociala förhållanden som innebär risker för ohälsa och olycksfall,
– åtgärder för att förebygga ohälsa och olycksfall samt
- arbetsförhållanden som främjar en tillfredsställande arbetsmiljö.
Arbetsgivaren skall se till att de som får uppgifterna har tillräcklig kompetens för att bedriva ett väl fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete. Dessutom skall kraven i bilaga 1 uppfyllas.
Uppgiftsfördelningen skall dokumenteras skriftligt om det finns minst tio arbetstagare i verksamheten. (AFS 2003:4)

De som arbetsgivaren enligt 6 § givit uppgifter i arbetsmiljöarbetet skall
– få tillgång till arbetsskadeanmälningar enligt lagen om arbets-skadeförsäkring (1976:380),

Fy fan va skönt det är att få rätt!

Vare sig man vet det eller inte, men lagligt, svart på vitt, fan va skönt det är!

Vad har det inlägget som andra inlägg inte har?

Inlägget jag pratar om är:
I går var inte en dag att hylla i matväg skrivet 25/2 2009.

Anledningen till att jag frågar är att sedan jag tog bort bokstavsspärren vid skrivandet av kommentar har det ramlat in ett gäng spamkommentarer i bloggen och de är alla lokaliserade till just detta inlägg!

Därför undrar jag verkligen, någon som kanske är bevandrad i det här med spam och vad som triggar dessa, varför detta inlägg?
Droppar jag lite väl många olika varumärken just i detta inlägg?

Som sagt, det är inte direkt dagsfärskt inlägg så det är ju inte så många fler än jag som ser dem så det är ju lite väl dålig marknadsföring kan jag tycka.

Dripp dropp dripp dropp

Efter en hård dag i städningens tecken tittar vi på drop dead fred och jag målar naglarna. Som synes blev jag lite inspirerad av filmens titel och satte tre droppar på varje tumnagel.

Färgen som jag personligen upplever lite punkig, det svarta med flerfärgat glitter i, är av märket depend nr 104. Färgens punkiga utstrålning tycker jag framhävs av dropparna. Tänkte klä mig i passande stil i morgon, första dagen i skolan.

Önska mig lycka till!

Det är tacken man får för att man städar

Sonen hade visst lekt herren på täppan innan han nyttjade möbeln. Vill tillägga att han själv tog sitt ansvar och dammsög, även om jag kanske fick gå efter ännu ett varv med dammsugarn efter att han var klar.

Dags för a trip down memory lane

Att tjata om gamla filmer i makens närvaro kan ge bra resultat. Hans senaste present till min filmsamling. Jag vet vad vi ska göra ikväll.

Om jag vore kristen fanatiker

Skulle jag sett jungfru Marias avbild i den här stenen.

Pikar från fel håll

Jag städar vardagsrummet och tycker dottern ska försöka röja lite i sitt eget rum. Hon tycker inte det är så viktigt. Hon sitter hellre och kritiserar min städning: "mamma, ska det ligga batterier på golvet?" och så pekar hon på något ensamt stackars batteri som råkat rulla in under en fotölj.

Tack min hjälpsamma lilla pedant till dotter.

Musiknostalgi

Jag behöver lite röj när jag städar och vad passar då bättre än lite gammal hederlig ebba grön. Dottern ställer (läs studsar) sig också positiv till musikvalet.

Valfloskler när de gör sig som bäst

Läst hos Johanna, ett oppositionsråd som skriver om politik på nätet:

Mera valaffischhumor eller inte?

Jag skrattade i alla fall...

I går var vi och såg Toy Story 3

Dottern hade klätt sig så fint i filmens ära, som Jessie, fast utan den röda hatten och det röda håret. Hon hade sitt eget blonda hår men den vita kjortan och de fina jeansen med koskinnsdetaljer på smalbenen. Till detta valde hon att ha snygga regnstövlar.

Ja ja, för att lämna dotterns utstyrsel till att gå över till filmen istället. Det var en självklarhet att välja 3D och för barnens skull blev det den svenska dubbade versionen. En dålig detalj, de hade bytt ut Björn Skifs mot någon annan vilket förstör filmen en aning.

En viktig detalj med filmen är att den är inte lika lättsam som de tidigare. Det är inte riktigt lika många gapskratt som gäller i den här filmen. Den är svartare i sin ton och det är många känslor förutom glädje och skratt som kommer till ytan.

För att citera Jens Peterson på Aftonbladet så beksrivs filmen på följande sätt:

"Toy story hittar nya infallsvinklar. Barn är ofta skrämmande för leksaker. Filmmakarna har haft mycket roligt när de låter Barbie, som var med i tvåan, nu möta Ken. Fåfänge Ken med sitt lyxiga dockskåp och hundratals plagg är en av filmens höjdpunkter. Tillsammans med den fantastiskt roliga spansktalande förföraren Buzz."

Något jag däremot ställer mig frågande till är Hans Wiklunds recension från äntligen morgon som ni kan höra [här]. Han påstår att Ken är Gay och Baribe har anorexi. Här ställer jag mig fundersam till Hans egen slutledningsförmåga och analyser utöver vad som visas i filmen. Ken är en klädfanatiker som älskar paljetter och han är otroligt feminin men, gay? Var när hur uppvisar han känslor till någon leksak av manlig karaktär, om inte Barbie möjligen bytt kön när jag tittat bort, eller är det något mer som Hans missat att berätta i sin personliga analys av filmen? Och att Barbie är för smal och har en onaturlig kroppsbyggnad som endast kan uppnås genom självsvält och en stund i en sträckmaskin, det kan jag vara överens om med vår kära Hans, men när, exakt när, uppvisar hon ett större antiätbeteende än någon annan i filmen. Jag menar, ingen äter ju något av de där leksakerna så hon kan ju inte visa på något matrelaterat beteende utan det måste vara Hans egen vilja till att få se en ursäkt till hennes sjukliga ideeal (som jag mycket väl kan ställa mig bakom) men att påstå att det ingår i filmen, det är ju ren och skär lögn!

Vad tyckte jag om filmen, jag gillade den. Underbar! Jag ger den lätt en fyra av fem i betyg, precis så många före mig och ja, jag grät faktiskt några gånger under filmen (men jag vet inte hur mycket det betyder då jag efter mina graviditeter gråter när jag läser Lotta på bråkmakargatan) Barnen älskade filmen också och vill äga den inom snar framtid (men det vill dom ju med alla filmer dom sett).

Jag kan i alla fall rekommendera er att se den, skitbra!

Motsägelsefullt

Vi fick reklam i brevlådan adresserat till mig och endast mig i hushållet, med denna text på sidan.

Hur tänkte dom nu?

Så BLEV det bestämt tillslut

Jag tröttnade på att söka en massa jobb jag inte vill ha och gå på intervju på jobb jag verkligen vill ha bara för att få veta att jag är otillräcklig. Enda sättet att ändra den negativa trenden är genom att fortsätta plugga. När jag började plugga på socionomutbildningen så märkte jag snabbt att jag skulle ju ha läst PA-programmet för det tilltalade mig mer. Jag har ju fått höra att PA och socionom är väldigt lika fast jag har mer psykologi och mer sociologi men saknar arbetsrätt och företagsekonomi. Företagsekonomi verkar inte vara så lätt att få till eftersom jag saknar en del matte som krävs innan kursen, men arbetsrätt kör jag igång med nu på måndag.

Förhoppningsvis öppnar det upp fler möjligheter för en arbetslöstrött person. (jag kan kanske få till lite mer träning och promenader så att lite övervikt kan försvinna också.)

Det är i ärlighetens namn blandade känslor som jag återvänder till universitetet. Å ena sidan så känns det skitkul för jag trivdes verkligen som student men å andra sidan känns det lite som ett nederlag för jag hade hoppats på att ha kommit in i arbetslivet vid det här laget. Om jag gått vidare i studentlivet direkt hade det varit prima men uppehållet fick mig nog att känna lite pluggdistans.

Håll tummarna för mig på måndag.

Upphittade saker som prövar ens mod

Och som det ser ut just nu är jag för feg för att öppna den här.

(detta är en mystisk matlåda jag hittat, med datumet 10/4 på, jag hoppas och tror att datumet inte är aktuellt för innehållet, men man kan aldrig vara så säker och det ser inte helt hälsosamt ut genom locket.

Plötsliga bevis på att jag inte är helt normalt funtad

På en och samma dag råkade jag ut för förväxling av rollfigurer två gånger angående exakt samma rollfigur. Först var jag inne och surfade hos Skrivarmamman där jag läste följande:

"Har en väldigt söt vän

Som skrev: "När du ger ut en bok blir du som Carrie. Då kan jag bli din assistent som åker med på dina releasegrejer. Love it redan"

Jag: "I love it too, redan". "

Detta inlägg gjorde mig jätteförbryllad innan jag insåg att vi talade om helt olika Carrie, den Carrie som jag tänker på ger inte ut böcker och har inga assistenter, sen slog det mig att hon talade om Sex in the city-Carrie. Jag är inte mycket för Sex in the city alls, har aldrig fastnat för serien, vad jag däremot har fastnat för är skräck, blod, krypande obehagliga berättelser där sorg, vrede och hysteri lever nära ytan. Jag flinade lite inför tanken på att den Carrie jag tänkte på, skulle åka runt med en assisten.

Snart surfar jag vidare till min nära och goda vän Zizzi som visar upp en massa fina kläder hon beställt. Även här fastnade jag för en linne och av någon outgrundlig anledning så tog min hjärna exakt samma tankefnurra som sist:

Men sen kom jag på att även min goda vän Zizzi
är ett stort Sex in the city-fan.

Men ju mer jag tänker på det, ju mer vill jag ha det linnet jag också, men inte i syfte att hänvisa till Carrie i Sex in the city, utan självklart, för att syfta på:

Carrie, i Carrie.

Dags för kvällste

Dagar avrundas alltid med en kopp Chai!

Nu avslutas dagen som försvann. Jag har inte varit helt kurant de senaste dagarna vilket resulterade i denna orkeslösa dag.

Jag började med att vara lite hurtig och tvättade fönstrena i köket. Även om det inte var vår kunde jag inte skylla på det längre eftersom de inte tvättades när det var vår. Det var helt enkelt dags! Sen skickade jag ungarna till dagis och fritids och sen målade jag naglarna och åkte och hämtade Catice vid tandläkaren. Jag hade inte kommit igång med skrivandet innan jag hämtade Catice eftersom jag inte kände att jag kunde hänge mig när jag inte visste riktigt när jag skulle iväg, men efter att jag hämtat henne så skulle det bli skriva av.

När jag åkte och hämtade henne insåg jag att jag inte borde satt mig bakom ratten. Jag förväxlade vid ett tillfälle broms och gas, som tur var hade jag foten på kopplingen vid tillfället så det blev bara en pinsam varvning, men ändå. Jag upplevde att jag inte hade så pass kontroll över körningen som jag borde ha och jag kände mig mer och mer matt i kroppen. När jag kom hem var det kört.

När barnen var hämtade och klara så gav hela min kropp upp och jag beställde pizza för att sedan gå och lägga mig. Jag låg däckad i sängen mellan fyra och sju då jag gick upp och satte mig framför datorn för att kanske skriva lite. Jag surfade in på facebook och kände att jag nog inte var riktigt upplags för att skriva.

Hur är det egentligen med det, bör man skriva när man är seg i kolan, då gör man väl bara ett dåligt jobb som man måste göra om senare, eller gör man det? Jag sitter nu och funderar över det.

Om jag känner mig själv rätt kommer jag sitta och fundera över det tills jag bestämmer mig för att titta lite på csi och sen däckar jag.

förutom fönsterna så känns det som om jag lika gärna kunde struntat i den här dagen, Catice kanske tycker det fanns något annat nödvändigt med den här dagen, men om man tänker efter borde jag aldrig satt mig bakom ratten i dag. Nu... fundera, patiens, csi och sova...

Det blev orange med gröna detaljer.

Jag kör vidare på tetemat och jag tycker färgerna matchar temat på något sätt.

Här bjuder jag även på en flukt av skillnaderna mellan höger och vänster målning. Håll till godo du fantastiske man!

Ytliga dilemman och beslut.

Ska jag måla om naglarna i grönt eller orange eller grönt med orange detaljer på eller orange med gröna detaljer på eller ska jag behålla det blått. Dessa beslut, denna ångest!

Varför skriver jag?

Jag håller min skrivarglöd levande. Det är alltid jobbigast i början, alltså, att komma igång att skriva. Just när jag öppnar upp laptopen, börjar rota runt ska till att börja. Då finns det massor av annat som pockar mer på uppmärksamheten:
någon har sagt något helt oviktigt på facebook
jag måste säga något helt oviktigt på facebook
någon har svarat något helt oviktigt på min helt oviktiga statusuppdatering på facebook
jag måste lägga en patiens på facebook
jag måste bara lägga färdigt tills den går ut
jag måste bara prova en gång till för det gick så dåligt
jag måste bara prova en gång till för det gick så bra
jag måste bara kolla mailen
jag måste bara kolla bloglovin
jag måste bara kolla alla blogger jag har på min vänlista
när jag gjort allt det måste jag göra det några gånger till för det kan ju hänt något på ett tidigare ställe medan jag var på ett annat ställe osv.

När jag väl börjat skriva så kan fingrarna dansa i rask takt över tangenterna och jag vet precis vad som ska hända och jag mår hur bra som helst. Jag älskar det, jag mår som en kung (eller drottning eller någon som i alla fall mår väldigt bra!) Sen måste jag sluta skriva och då vill jag inte sluta skriva men tänker att, jag kan ju skriva lite till, sen, när jag lagt barnen. Men när jag lagt barnen så börjar ju hela proceduren innan jag kan börja skriva igen, på nytt. Allt på internet blir välkollat av mig innan jag ens öppnar worddokumentet.
Jag förstår inte varför, eftersom jag, under all min vakna tid när jag inte skriver eller kan skriva, går och ältar romanen. Jag lever med den här personen som det handlar om, min hjärna går på högvarv. Jag hör samtal i huvudet från den bok jag skriver, jag ser framför mig hur personerna i boken gör saker som leder till saker och jag vill inget annat än att sätta mig och skriva ner det, men, när jag väl får chansen så... kollar jag statusuppdateringar på facebook.

Å ena sidan kan man ju tänka att någon del av mig inte känner att jag behöver skriva, jag upplever det ju ändå eftersom jag är mitt i det, mitt i bokens centrum, utan skriva det. Men när boken i mitt huvud tar slut, då försvinner den ju för alltid och jag kan inte dela med mig av den till någon. Jag har fått lida i ensamhet över rollkaraktärernas missöden, deras sorger och förtvivlan (för ja, det är mycket sådant i mina böcker). Men så finns det den där kritiska rösten som talar om för mig att "det är ändå inte någon annan som vill läsa de här historierna, för, så jäkla bra är dom ju inte". Jag kan känna ett behov av att få bolla min bok med någon men det har bara förstört för mig tidigare, för då har jag ju delat med mig av boken och då kommer någon slags latmask in och tycker att jag inte behöver skriva ner den, för någon annan har ju ändå redan fått ta del av den. Detta trots att personen jag delat historien med verkar tycka den är jätte intressant.

Just nu är jag i en bollperiod i min bok, men jag tror inte att jag skulle ta in några förslag, utan jag bara har ett behov av att få berätta mina tankar för någon, vilket skrämmer mig eftersom jag vet vad som hänt tidigare när jag delat med mig, men jag känner samtidigt en tyngd av att leva med boken, helt själv.

I måndags satt jag och MrsData och samtalade över en kopp (förlåt, flera koppar) te och jag började fiska bollplank hos henne. Började fråga henne om vad hon tyckte om för slut och vad hon tyckte om för typ av berättarstil och lite så. Hon svarade väl så där lagom utförligt vad hon tyckte och sen började jag fiska mer över hur mycket hon visste om min story varpå hon svarade "Inget"
Det var väl tyst i några sekunder och jag funderade på vad det betydde, ville hon veta, var hon nyfiken, var hon fullständigt ointresserad, tyckte hon att jag var tjatig och att det var nog nu eller...? och då kom fortsättningen:
"Och jag vill inget veta, för det kommer förstöra inför läsningen, för jag ska läsa den när den är klar!"

Så svaret på frågan i rubriken (i dagsläget) är:
Jag skriver för MrsData.

Skriver jag för någon mer?
You tell me.

Fel motiverad

Nej, det är inte en särskrivning utan det är helt enkelt fel barn som är motiverad. Fel och fel förresten, det är ju jättebra att tjejen är motiverad men hon måste inte lämna in det till någon fröken i veckans slut (fast hon kräver att få göra det). Sonen är nu klar med sin läxa (en sida) och dottern som tjatat om att få läxa, fick sin mattebok idag. Sonen tog sig igenom sin sida under mycken gnäll och knot och under samma tid tog dottern sig igenom fem sidor under kvitter. Hon Sitter än och jag är rädd att hon inte ger sig förrän boken är slut.

Vem tror ni motiverade vem vid bordet (om man inte räknar med min insats vill säga.

Nail art

Jag brukar läsa juli skotts blogg och hon är väl lite av en nagelnörd. Jag är väl mer en nagelnördwannabe och försöker på gott jag kan. Nu hade hon lagt upp en video där hon visade hur man kan då snygga bilder på naglarna. Jag började så klart googla på det hon visade direkt och hittade ganska dyra saker att beställa.

Jag fastnade för några av de bilder de hade, men jag blev lite besviken på deras utbud av kinesiska tecken.

Dom hade ju inte ordet te.

Därför var jag tvungen att plocka från en pensel och på egen hand se till att jag fick mig lite te till livs.

Vad tycks? Och ja... det är målat på vänster lilfinger!

Harry potterlego

Maken hittade så där lagom nördigt hp-lego. Kolla in spindlarna, den lilla ormen och harrys lilla märke i pannan.

Just nu försöker vi bara dra oss till minnes i vilken film killen med hjälmen, monokel krok, pistol och fläskmustasch hör hemma.

I kväll kommer jag tröstäta

Chocolate- Pure happiness

Jag har nu varit arbetslös i tre och en halv månad och jag har sprungit på en hel del intervjuer. Första intervjun jag blev kallad till kändes som ett ett otroligt uppsving på min arbetsmarknadsplacering. Jag fick inte jobbet med hänvisning till att det var någon med längre erfarenhet som sökt jobbet.

Det kan jag köpa.

Jag är 35 fast har endast ett års arbetslivserfarenhet inom fältet så då kan det ju lätt vara så att någon i min ålder, eller till och med lite yngre än mig, har längre arbetslivserfarenhet inom just den bransch jag söker inom.

Klart att jag fortsatt försöka, det har varit intressanta jobb jag sökt och intressanta jobb jag fått gå på intervju för och det har alltid känts positivt på intervjuerna. Dom har alltid gett mig vinkar om att jag är en av de få utvalda i den lilla skara intervjuade som dom känner lite extra för.
Jättebra! Men så har någon med mer erfarenhet sökt som dom varit tvungna att anställa utifrån meriter och krav på erfarenhet hos sökande.
Fine!
Som sagt, jag köper det.
Lite bitter har jag väl börjat bli och min mamma har börjat fråga om det kan vara något annat men jag har ju frågat och förväntar mig då ett ärligt svar, så jag kan förbättra mig, och de har ju sagt att det är min erfarenhet och kompetens, och jag har som sagt köpt det.

Tills nu...

I torsdags var jag på intervju. Intervjun kändes jättebra. Dom var positiva och påpekade även, när vi pratade om min erfarenhet, att jag hade ju så bra arbetslivserfarenhet innan jag utbildat mig. Jag har ju flera vikariat där jag jobbat med barn och ungdomar, både inom skolverksamheten men också inom drama och scouting. Min ledarutbildning som jag skaffat mig inom scouterna var också jättepositivt. De sa även att jag var en av få som faktiskt talat om att jag ville jobba på det sätt som de ville att man skulle jobba på. Som sagt, det kände väldigt positivt.

I dag har jag fått indikationer på att en annan person fått jobbet. En mycket trevlig person, inte det, jag har absolut inte emot henne och jag gratulerar henne verkligen och hoppas på välgång och allt sånt, men:
i detta fall kan inte "någon mer erfaren sökte jobbet"-klyschan vara aktuell då hon är 23 år och examinerades ett år senare än mig. Nu måste jag få veta vad det är som är fel, nu måste jag få veta om det är något som jag måste ändra på eftersom jag aldrig får jobb.

Va fan, jag utbildade mig för att få jobb, inte för att stämpla! Om jag skitit i att plugga och skaffat ett annat jobb hade jag väl vid det här laget kommit upp i det löneläge en nyexaminerad socionom har i den här delen av landet redan, utan flera år av taskig ekonomi!

I kväll kommer jag vara bitter, äta den bruna lyckan, dricka mycket te, vältra mig i min självömkan och hata livet en aning.

Men i morgon då, vad gör jag då? (förutom ringer till arbetsplatsen och frågar vad det var som var fel, vad som gjorde att jag föll på målsnöret denna gång)
Det börjar ju kännas mer och mer som att den tid jag lägger ner på att skriva ansökningar, den borde jag lika gärna lägga på att skriva min bok, för med den här framgången verkar det som om oddsen är lika stora att jag får min bok publicerad, som att jag får ett jobb.

Ja!
Jag är bitter!
Fan!

Jag tror allt det är skördetid

Och det har visst varit det ett tag också.

Lite nagellacksuppdatering

Nu har det lila/rosa fått åka av för en färg som är lite mer Perny.

För ett bra tag sedan köpte jag ett blått lack som jag tyckte var snyggt, depend nr 171. Jag hade inte hunnit prova det innan jag var förbi hyllan på ica av annan färganledning och tänkte att "den där färgen är illa snygg, måste nog ha en till, för säkerhets skull."

det var en bra sak för när jag kom hem upptäckte jag att jag inte alls köpt depend 171 utan depend 41 som var en utomordentligt mycket snyggare färg. Mer metallic mer lyster?

Så här snyggt blev det,
och ja, jag återanvänder två pärlor
och har kortat ner naglarna avsevärt.
Nu kanske jag till och med kan göra praktiska saker med händerna igen.

Baluns i småland

I går åkte jag och maken på ett bröllop nere i Småland. Eftersom vi skulle ha barnvakt under kvällen och natten så kände jag att jag inte ville lämna över ett hus i fullständigt kaos. Därför städade vi till ett på natten. Eftersom bröllopet började ett och det var tre och en halv timmes körning dit så var vi tvungna att gå upp vid sju. Alltså, efter sex timmars sömn åkte vi ner till Småland i matchande outfits för att fira vår kära vän Charlies bröllop. Den rosa färgen klädde vi oss i till hennes ära och det var vi inte ensamma om. Många kunde inte åka på tillställningen utan i alla fall något rosa.

Vid akten satt en kille bakom mig. Han hade blont tuperat hår, svart frack, en bandtröja, bandana, hårt sminkad och leopardmönstrade brallor på sig. Om man säger som så, hans kläder hade en viss dragningskraft så ja, jag lade märke till honom.

När vi väl kom till festlokalen så strosade vi runt för att se vart vi skulle sitta. Jag hittade mig själv nästan längst ute på kanten vid ett bord, endast en person satt utanför mig och när jag såg namnet - Sleezy - så var det inte så svårt att räkna ut vem det var.

Mycket riktigt!

Det blev många skratt under middagen eftersom han, jag, hans tjej och killen bredvid henne hade ungefär lika låg humor. Stående skämtet från herr S (Sleezy) var, varje gång toastmastern ville ha ordet (då användes en vuvuzela) någon kommentar om orcher - "shit, kommer orcherna nu?" "Va, är orcherna här nu igen?" "Det var ett jäkla springande på dom där orcherna!" och vid något tillfälle när det blåstes lite väl mycket i vuvuzelan trodde han att trollen var med på ett hörn också.

Senare under kvällen när vi satt vid fikat, jag, maken, herr S, hans danska flickvän och en vän till herr S och drog otroligt dåliga vitsar, speciellt drev vi med danskan och skånskan (herr S och hans kompis var från skåne) Band annat hade jag otroligt ont i min skånska balle efter att ha suttit så länge. En man som inte varit med från början som satt sig vid vårt bord tittade misstänksamt på mig.

Men, själva bröllopet då?

I present från oss fick dom bröllopste, två fina muggar (rosa såklart) och teklämmor i form av hjärtan.
På det hemmagjorda kortet skrev vi
"Med en rykande kopp het kärlek till ert äktenskap"
Inslaget i ett mycket rosa papper!

Bröllopet var underbart! Ett sagoprinsessbröllop (Victora, släng dig i väggen), förutom regnet då kanske.
Brudklänningen var en snörd korsettklänning med långt böljande släp. De kom till kyrkan i limousin och åkte till festen i båt över sjön. Det gick dock i lite högre hastighet än vad det brukar göra med brudpar eftersom regnet kom och både brud och brudgum tyckte att föraren kunde få gasa på lite. Dom kom alltså körande med gasen i botten. Det var inte det lättaste för tärnorna att få bruden ur båten och upp till festlokalen på grund av den blöta hala bryggan och gräset som sedan följde, men skam den som ger sig.
Under klänningen dolde sig ett par vackra skor och självklart -
något blått!

Innan maten fick vi mingla och då bjöds det på snittar och oploppiga ploppar. Det stod lycka, kärlek, puss och kram på dom istället för plopp, jätteroligt! Middagen bestod av en vegetarisk buffé. Jättegod och spännande, mycket man aldrig provat på förut. Och efterrätten var självklart den klassiska bröllopstårtan. En underbar gräddig sak som vi fick te och avec till.

Tyvärr kunde vi inte stanna hela festen, fast Sleezy, som var musikansvarig under kvällen (brukar jobba på en klubb nere i Malmö annars) hade i stort sett allt, utom RnB och hiphop, alltså, han spelade bara bra musik. Vi hann studsa en liten stund innan vi åkte vid tiotiden.

Anledningen?

Vår barnvakt var tvungen att åka vid tolv och det tog som sagt tre och en halv timme för oss att åka hem, vilket innebar att vi behövde gå upp, vilken tid?
Just det, halv åttatiden.
Vi var redan nära på döda eftersom vi sovit så lite natten till lördagen så vi bestämde att vi ville sova ut under natten så vi skulle orka åka hem. Vi kom inte i säng före midnatt ändå, för det tog nära på timmen att ta oss till hotellet. Småland är bra snårigt och svårt att hitta i.

Och dessutom är småland full av galna självmordsbenägna älgar...

På G

Att göra sig färdig inför kvällens baluns redan före åtta på morgonen känns i ärlig hetens namn wierd men nu är jag i alla fall uppklädd i mina nya fina kläder och sitter i bilen på väg till kalaset.

Scarfen är inte på plats än men kommer bli knuten vid ankomst. Halsbandet, det diskreta, är en gåva av bruden själv för många år sedan och på huvudet har jag den rosa rosen.

Nu lackar det mot helg.

24 lack har jag i min ägo. Nu bor dom samlade i färgordning inne i sovrummet. Dottern vill också färga klorna. Ni kan väl aldrig gissa vilken färg hon vill ha?

Jag kan ge er en ledtråd.

Färgen ligger någonstans i den har regionen av färgskalan.

Accessoarer

I morgon bär det av på bröllop. Jag har hittat ett grått långt linne och vit kort jacka. Mina kläder går alltså i grått och vitt, i mina ögon inte så värst mycket party. Maken matchar mig i grått och svart.

Då kom vi på att vi kan hylla bruden (som är en rosaälskare av stora mått) genom att piffa upp oss med rosa tillbehör. Maken med en rosa slips och jag med sjal, blomma och örhängen. Och så får vi inte glömma mina naglar.

Piffigt?

Totalförvirrad

Min make bad mig läsa ett debattinlägg idag [här] och när jag gjort så kände jag mig jätteförbryllad. Många frågor dök upp i mitt huvud, så som:

• På vilket sätt är surdeg en flykt från verkligheten?
• På vilket sätt är verklighetsflykt i nördarnas tecken sämre verklighetsflykt än all annan typ av verklighetsflykt?
• På vilket sätt är det nördarnas fel att det finns Romer som far illa?
• På vilket sätt kan man likställa nördar med "arbetarklassens" förfall? Eller på något sätt kunna hitta någon slags konkurrens mellan dessa grupper?
• Finns det överhuvud taget någon röd tråd eller relevans i denna text eller är det bara en lång upprapning av rappakalja som man inte kan hitta någon som helst mening i att förstå budskapet av?

När jag efter att ha läste texten och sett ut som en fågelholk någon minut så blev jag nyfiken på vem denna fantastiska ordbajsare kunde vara och läste därför hennes beskrivning. Där såg jag att hon är författare och har skrivit en bok. Nyfiken som jag är så var jag ju tvungen att söka upp boken för att kunna se vad det är för typ av litteratur denna människa vanligtvis brukar skapa.

[Naturen]

Här vidgades mina ögon än mer för beskrivningen av denna bok gör ju inte att rappakaljan i hennes debattartikel kändes som en engångsföreteelse.

Saker som jag och maken reagerade på här, och fnittrade över en hel del, var bland annat detta citat:
"När man ser världen rasa. När någon plötsligt säger att det gröna är rött."
Hela texten är bara ordbajs här med, jag blev inte klokare och jag blev framförallt inte sugen på att läsa boken. Avslutningsvis beskriver dom vad boken skulle handlat om, om den vore skriven för hundra år sedan, men jag ville ju veta vad boken handlar om, om den var skriven när den faktiskt var skriven.

Krävs det inte mer än så att bli författare eller debattartikelsskribent så känns det som om jag skulle ha satsat på det för länge sedan. Men det är klart, jag har ju inget examensbevis från journalisthögskolan, men det verkar ju i många fall bara vara ett papper och inget mer.

Nagelmakeover

Här om dagen såg jag att en ny nagelstudio som öppnat på Mariebergs galleria hade 40% rabatt på alla nagelhistorier som dom hade. Jag har aldrig gjort en professionell nagelförlängning tidigare men tänkte att what the hell! Naglarna var ju ändå paj efter mitt förra äventyr med hemmaförlängning.

Först tänkte jag bara ha dom naturella men eftersom vi valt att ha rosa på vara accessoarer på lördag valde jag att köra lite wild and crazy.

Det blev till och med några pärlor.

Mamma upp i dagen

Vi är och kollar på rean och dottern roar sig med att peka på skyltdockorna och väsa: halshuggen.

För en gångs skull kanske försnacket kan bli intressant.

Revidering

Jag har skrivit och skrivit och skrivit på min bok, plötsligt tog boken en viss vändning som jag inte tänkt från början. Jag följde vändningen för att se vart den tog vägen. Plötsligt blev skrivandet segare och tyngre och jag tappade fokus. Senast jag skrev hoppade jag till och med över en sekvens för att se vad som händer efter det. Det kändes inte bra.

Det var alltså inte själva överhoppandet som inte kändes bra utan själva storyn. Den är tung och svårrodd just nu för den spretar för mycket. Det känns som om jag tagit in lite för många komponenter som inte riktigt passar ihop med grundstoryn. Därför tänker jag nog revidera lite. Jag ska gå tillbaka till där storyn började spåra ur och fortsätta på det spår jag var på från början.

Nu vet inte jag om det riktigt går hand i hand med "on writing"s principer, men om jag ska kunna komma till "the end" är nog det det enda rätta.

Därför kommer man snart att få se minus i min teckenräkning över boken jag skriver.

Risk är väl inte mitt favoritspel kanske...

Bara för att informera, jag är röd.

Spelar risk för första gången

och hittills fattar jag inte mycket men vad jag vet är att alla mina gubbar dör med stolthet. Vissa försvarar sig bra i med sina högafflar och facklor.

Fooled me!

Tyckte den har muggen verkade roligt till min nördiga make, men...

Nej...

Nothing appear!

Inte av varmt te i alla fall.

Skulle kännas bra med lite feedback

Jag har ordnat med mina flikar, där jag utvecklat mina olika intressen så som mitt författande, mitt måleri och fotografi (skall dyka upp där också) och min presentation. Ni får gärna gå in och kika på utvecklingen av mina flikar och kanske ge dina tips idéer och åsikter om mina flikar. Funkar det så där, är det för mycket, känns det intressant nog.

Som sagt, skulle vara kul med feedback.

Hur har det gått med mitt skrivande i dag då?
Tja, den här bilden kan nog berätta lite om det eftersom jag ägnar mer tid åt att redigera mina flikar, chatta på facebook och på msn, ta fåniga foton till min blogg (den här till exempel, någon som är nyfiken hur jag lyckades ta en bild på båda mina händer, uppifrån, utan att använda händerna. Gissa på ni, jag vill veta vilka idéer ni får.

Som sagt, inget skrivet än och maken är på hemåkning så det blir nog inte något heller är jag rädd.

Allt är vardagsrummets fel!

Lösnaglar is Shit!

Lösnaglarna jag hade förra helgen totalpajade mina naglar (surprise surprise) nu är nog genomskinligt tunna, mjuka så dom böjer sig av fel håll smärtsamt ofta och dessutom skiktar dom sig som skiffersten.

Hurra!

Ändå sättet för den att bli någorlunda snygga och användbara igen skulle vara genom att fasta lösnaglar på dem.

Och cirkeln är sluten!

För att vara en person som öppet hatar hushållsarbete så...

utövar jag skiten lite väl mycket!

Idag var planen att jag skulle städa i vardagsrummet för att hitta alla viktiga papper som blivit undanstädade där under sommarens försök att stävja kaoset i källaren. Men när jag dukade undan frukosten så lade jag märke till det här:

Plötsligt fick jag planera om dagen eftersom kylskåpet plötsligt blev prio ett!
Jag personligen tyckte nämligen att det där så jätteäckligt ut!

Allt blev utplockat och fyllde vår köksdisk fullständigt. Jag fick slänga massa ostar, jättetrevligt. Maken har ju en dendens att köpa billiga saker med kort datum, speciellt mögelostar. Dom är ju redan mögliga så det kan väl inte bli värre. De flesta av dem hade dock utgångsdatum i april så jag ringde för att be om lov att få slänga dom. JAG FICK LOV! Fasen va glad jag kan bli över att få slänga saker ibland.

Ett tomt kylskåp är ett fint kylskåp. Nu är det inte tomt längre, men det är rent från skit och det är ordning och reda där igen.

Detta är morgondagens projekt.
Skafferikaoset!
Tror inget står rätt i det skåpet, allt är bara inställt där det finns plats och sedan trycker man för att få saker att få lite bättre plats, med riska att få något i huvudet som får sig en knuff i fel riktning.